Idag kom HD:s avgörande i en fråga som diskuterades livligt när det aktualiserades. En kvinna som erhållit försäkringsersättning efter en trafikolycka smygfilmades av sitt försäkringsbolag. Kvinnan krävde skadestånd från bolaget för den integritetskränkning som filmningen innebar. I traditionell svensk rätt finns det inte stöd för ett sådant anspråk, men kvinnan menade att Europakonventionen – art. 8 – medförde en sådan rätt till ersättning.

Europakonventionen har blivit en alltmer betydelsefull normkälla i skadeståndsrätten men den praxis som utvecklats har rört förhållandet mellan individ och stat. Det är där som rättighetstanken är mest betydelsefull. Vad gäller då i ett fall som detta, som rörde två privata rättssubjekt? HD menade att det i sådana fall inte går att tillmäta konventionen samma omedelbara betydelse. Argumentet bakom skadeståndskravet underkändes således.

Vi talade om det här fallet i lunchrummet för inte så länge sedan, jag och några kollegor. Alla hade samma uppfattning som den HD nu kom fram till, både som gissning om utgången och som rättspolitisk åsikt, så utgången är kanske inte så förvånande. På sikt kan nog antas att Europakonventionens kommer att ge även horisontella effekter inom skadeståndsrätten men det finns anledning att vara försiktig, och det särskilt i sådana uppenbara intressekonflikter som det var fråga om i förevarande fall.

Hade utgången blivit annorlunda om det var staten som smyfilmat kvinnan? Säg en anställd vid försäkringskassan?  Nog inte, men det är en intressant fråga.

Annonser