Efter domen om privatinförsel av alkohol: Inget skadestånd för den beslagtagna spriten, beslutar JK. (Se även här och på JK:s egen hemsida, här.) Det är litet förvånande och jag är – utan att vara helt insatt – tveksam om den håller vid domstolsprövning. Jag associerar till NJA 1990 s. 137.

Ingressen till fallet fr 1990 lyder: Kronofogdemyndighets åtgärd att låta växla kvarstadsbelagda medel från USA-dollar till svenska kronor utan att parterna i kvarstadsmålet tillstyrkt sådan växling har ansetts utgöra sådant fel för vilket staten har att bära skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen och detta även då den uppkomna skadan utgjorts av värdeminskning på grund av en efter växlingen inträffad devalvering.

KFM hade ingen aning om att en devalvering skulle ske men staten var ändå strikt skadeståndsskyldig (dvs utan oaktsamhet). I det nu aktuella fallet är det inte ett valutapolitiskt beslut utan en rättstillämpning som lett till skadan. Det är en viktig skillnad. Men en annan skillnad är att i förevarande fall staten kunde antecipera utgången: Risken för denna utgång i sakfrågan (införselfrågan) var tydligt redan vid beslaget, medan i devalveringsfallet risken var betydligt mindre tydlig.

Det här förtjänar en domstolsprövning.

Annonser