I dagens Svenska Dagbladet skriver Paulina Neuding om vikten av att våga stå upp för rättssäkerhetsideal och för domstolarnas autonomi, även när det blåser kallt. Bakgrunden utgörs åter igen av fallet med de s.k. Stureplans-profilerna. Jag har tidigare skrivit några betydligt lamare kommentarer på samma bog här, men Paulina Neuding gör det på ett mer principiellt sätt och med rak rygg.

Det slår mig när jag läser Svenskan att jag hade haft lättare att inta samma inställning som ledaren idag, än vad jag hade för någon eller några veckor sedan när jag själv skrev på temat. Då var stämningsläget kring våldtäktsutredningen så intensiv att det är svårt att värja sig. Juristens instinkt att framhålla att det alltid är bäst att vänta på förundersökning och dom innan man uttalar sig framstår i ett sådant läge som känslokallt och närmast inhumant. Men det är väl just i de situationerna det visar sig vem som rakryggat vågar stå upp för principer.

Annonser