Idag börjar rättegången mot den man som enligt åklagaren mördat en polis i Nyköping i juni (se tex. här, här , här och här). I kvällspressen kan man få mer om fallet ur perspektiven av mänskligt lidande och hur omgivningen påverkats av tragedin. Men det finns även en juridisk aspekt som förtjänar uppmärksamhet. Den åtalade mannen hävdar tydligen att han agerade i nödvärn, att han trodde sig vara utsatt för ett brottslig angrepp.

Nödvärnsinvändningen är teoretiskt problematisk. I straffrätten, liksom förmodligen i skadeståndsrätten, fungerar nödvärn som en ”objektiv” ansvarsfrihetsgrund. Föreligger en rätt till självförsvar och någon t.ex. skadar en annan person inom den rätten, vilket kräver att inte våldet är betydligt värre än vad självförsvaret fordrar (du får inte skjuta gubben som klappar dig i baken), så föreligger över huvud taget inget brott. Men en sak som kan komplicera bedömningen är att det ibland kan vara ansvarsbefriande att tro att man befinner sig i en nödvärnssituation som faktiskt aldrig förelåg. Även i en sådan situation kan t.ex. en tilltalad gå fri från ansvar, om hon kan visa att hon trodde att den person som hon utövade våld mot var i färd med att brottslig angripa henne.

När jag skulle påbörja min tingstjänstgöring så hade min tingsrätt precis dömt i ett sådant här fall, som har kusliga paralleller med skjutningen i Nyköping. Poliser skulle gripa en person A som skulle tvångsomhändertas för psykisk vård. A lyckades på något vis få tag på en av polisernas pistol, trots handfängsel, och avlossade flera skott. En polis blev träffad och skadades men överlevde. I brottmålet mot A hävdade A att han trodde att de uniformerade poliserna var där för att döda honom. Det finns ingen rationell grund för detta. Men tingsrätten fann att det fanns tillräckliga skäl att anta att A själv, rent faktiskt trodde att han befann sig i livsfara. Objektivt sett fanns ingen hotbild, men i det tillstånd som A befann sig så såg det annorlunda ut. A friades med hänvisning till konstruktionen om s.k. putativt nödvärn. Såvitt jag ändrades domen i hovrätten.

Begreppen ”objektiv” och ”subjektiv” får ofta dra tunga lass i juridiken, inte minst i straffrätten. Mitt intryck är att nödvärnskonstruktionen illustrerar ganska väl hur komplicerade dessa begrepp är om de tas på allvar.

(Ett sidospår: Nödvärnskonstruktionen är om möjligt ännu svårare att få grepp om i skadeståndsrätten. Om detta har juriststudenten Jonas Erfors skrivit en fin jur kand-uppsats som kan rekvireras här).

Annonser