I en ny hovrättsdom (rotel 8, Svea hovrätt, dom den 21/8 2007, mål B 5007-07) har ansvaret för förtal via Internet igen prövats. I fallet hade en 17-årig flicka i smyg filmat två personer som hade samlag och därefter skickat över filmen till en begränsad grupp med personer. Mottagarna av filmen hade emellertid skickat filmen vidare. Flickan dömdes till såväl straffansvar (dagsböter) som skadeståndsansvar. Handlingen bedömdes inte som grovt förtal, till skillnad från tingsrättens bedömning.

Skadestånden som utgick för målsägandenas kränkningar var förhållandevis låga, 25 000 kr respektive 10 000 kr. Som förklaringar gav hovrätten bland annat att målsägandena (de som ”medverkade” i filmen) var svåra att identifiera (vilket dock underlättades av att brottslingen även skickade med namnet till vissa av mottagarna av filmen). En annan motivering för det låga beloppet var det förmodligen helt felaktiga påståendet att filmen var av intresse enbart för de medverkandes bekantskapskrets. (Jag har t.ex. hört talas om en hemvideo med, öh, tevestjärnan Paris Hilton som fått en viss spridning även utanför bekantskapskretsen och även okända människors privata samliv tycks intressera åtskilliga personer.)  Även så är det svårt att se varför beloppen skulle sättas så lågt i jämförelse med de nivåer som satts i tidigare praxis. Säkert så sprids filmen mindre än Expressens felaktiga uppgifter om Gudrun Schyman som var föremål för tidigare prövning, men å andra sidan får denna kränkning sägas vara mer ingripande.

Det ger anledning till eftertanke. Jag har sagt det förrut och jag säger det igen. Det finns något gnagande problematiskt med kränkningsbegreppet.

Annonser