Gunnel Arbäck avgår som chef (se även här)för den statliga filmcensuren. Arrbäck har under en längre tid, så länge jag kan minnas, varit en ovanlig myndighetsanställd. Hon har offentligt kritiserat vuxencensuren av film och underminerat sin egen myndighets mandat att i förväg granska biofilmer för vuxna med syfte att censurera vissa typer av yttringar.

För min generation liberaler är filmcensuren en ren styggelse. Det är bara att smaka litet på uttrycket ”statlig filmcensur” så får nog de flesta något sovjetiskt i blicken. Och det uttryck som i censursammanhangen användes för att klippa ned och ibland förstöra filmer (som Casino eller, host, Cobra med Stallone -och nu när jag tänker på det även Footloose!), ”förråande”, betraktas av många som ett rött skynke för hur det kan gå när myndigheter ges rätt att inskränka yttrandefrihet utan en fast grund att stå på. ”Förråande”? Vad är en förråande film – kan en film ”förråa” någon? Hur går det i sådana fall till?

När censorn själv kritiserar systemet så biter kritiken bättre än när gore-fantaster klagar på att de inte får se Luigi Fulci-filmer som New York Ripper. Jag har svårt att sätta mig in i vilken uppförsbacke det måste ha varit för Gunnel Arrbäck att offentligt kritisera sin egen arbetsbeskrivning. Men det måste ha varit tufft. För mig är hon därför – och kommer att förbli – en idol.

Uppdaterad:

Arrbäcks uppmärksammade frånträde har fått med sig det goda att regeringspartierna igen tagit upp frågan om censurens avveckling. Glädjande är härvid kulturministern Lena Adelsohn Liljeroths tydligt skeptiska inställning till vuxencensuren. Själv drogs jag igår till minnes hur jag en sen kväll när jag bodde i Tyskland kom hem och satte på teven och den pretentiösa kanalen Artes visade Vilgot Sjömans 491, en film som gav upphov till en het censurdebatt på sin tid. Filmen hade inte åldrats med behag. Faktum var att den var jävligt dålig. Men hur denna med dagens mått försiktiga framställning av mild asocialt beteende över huvud taget kunde anses förråande är väldigt svårt att förstå. Hur dålig 491 är så var censuren av filmen inget annat än en skandal. Kanske är risken för sådana skandaler mindre idag. Risken är i vart fall mindre om den formella möjligheten undanröjs.  

Annonser