Kränkningsersättning utgår enligt skadeståndslagen vid vissa typer av allvarliga brott, för den störning av offrets människovärde eller integritet som brottet medförde. I allmänhet så är det vid sexualbrott och våldsbrott, men även vid förtal, som denna typ av skadestånd kan utgå. Kränkningsersättning syftar inte till att kompensera för de personskador, som psykiska skador, som brottet kan ha medföt utan är en ”extra” ersättning. Det är just kränkningsersättningarna som oftar står i centrum när media reagerar mot att brottsoffer får för låga ersättningar, oftast utan att kränkningsersättningen sätts i rätt sammanhang, dvs att alla personskador ersätts på annat sätt.

I vilket fall. Nu har det kommit ännu ett i raden av avgöranden från HD rörande kränkningsersättning. I det här fallet var frågan om en sovande flicka som utsattes för ett övergrepp utan att märka det skulle ha rätt till skadestånd. Det skulle hon, och fallet är en naturlig förlängning på tidigare domar som bland annat klarlagt att spädbarn kan ha rätt till kränkningsersättning trots att de inte varit medvetna om brottet de utsatts för. Jag har ägnat de senaste dagarna åt att granska HD:s dom och jag börjar mer och mer komma till slutsatsen att kränkningsbegreppet är ett intellektuellt haveri, en helt omöjlig konstruktion. Kränkningsersättningen utgår från att vi måste förutsätta det som skall bevisas, nämligen skada, trots att skada kanske inte inträffat i någon traditionell mening. Och varför skall skadestånd då utgå? 

Vi får se vad det kan bli för något av dessa tankar – jag filar på en artikel. Tills dess: HD:s pregnanta dom finns här.

Uppdatering.

För de som har tillgång till Pointlex nyhetstjänst kan ni läsa en kommentar till domen av Håkan Andersson här. Och för de som inte har tillgång till Pointlex kan jag tipsa om att det går att pröva tjänsten gratis en period.

Annonser