Igår läste jag på Calle Schulmans blogg, en av de mest lästa bloggarna i Sverige, en fiktiv dialog mellan Calle själv och en namngiven person R som dessutom är med på en stor bild. Efter att ha skämtat om hur R stavat sitt namn så gör skribenten ett slags intervju med R. I intervjun förekommer bland annat följande meningsutbyte med anledning av R:s klädsel på bilden:

 ” Vad är det för nål du har på slaget, då?
– Äsch. Den fick jag av grabbarna (X [namn bortaget], reds. anm.) när jag hade knullat på hundra överfulla brudar nere i garaget här under Sture.
Det låter trevligt.
– Ja. Vi håller alltid på med såna där stunts, jag och X. Tokiga grejer. Knullar, och sånt. Ger varandra värsta påhittade priserna för grejer vi gör och sånt. Ha ha.”
 

I den s.k. bloggosfären har denna dialog tolkats som en ”outning” av de personer som i pressen kallas för Stureplansprofilerna och som nu misstänks för våldtäkt. Just nu tror alltså väldigt många människor – Calle Schulmans blogg är tydligen Sveriges näst mest lästa blogg – att R och X är misstänkta för en våldtäkt. De läsare som inte gjort denna association får i vilket fall intryck av att R och X är riktigt sviniga personer, tydligen så sviniga att det är motiverat att insinuera att de begår sexuella övergrepp. Om man i stället läser Calles brors blogg, som är Sveriges allra mest lästa, så framkommer det att bröderna är upprörda över att R och X inte kommit till ett bröllop som de tackat ja till. R och X är alltså inte de två personer som nu begärts häktade för det i media uppmärksammade våldtäktsfallet.

 

***

 

När jag läste Schulmans blogg slog det mig att det just nu tycks finnas två simultana och motstridiga tendenser i synen på integritet och personlig sfär.

 

Bröderna Schulman utgör ett tydligt exempel på den ena tendensen, som tonar ned värdet av privatliv och integritet. Allt är offentligt. I bloggens och dokusåpans samtid exponerar sig och exponeras människor mer än någonsin. På många bloggar och dagböcker kan man läsa privata detaljer som få tidigare vågat yttra publikt och många skribenter skriver inte bara om sig själva utan om andra. Det privata har blivit offentligt. Nu är det väl så att det ofta inte är så många som lyssnar i offentligheten. Men i syskonen Schulmans fall så är det massor med människor som läser, hundratusentals personer. (Det är inte så konstigt. Bröderna Schulman, särskilt storebror Alex, är ofta roliga. Dessutom är det överlag välskrivet. En god grammatik är en eftertraktad nyttighet på webben, särskilt om den kombineras med ett varierat ordförråd.)

 

 

Den andra tendensen märks mest i juridiska eller snarare rättspolitiska sammanhang och den går i motsatt riktning. Enligt denna tendens så krävs det ett starkare skydd för integriteten än någonsin, nu när privatlivet ofta får stryka på foten. Det gäller särskilt för de situationer där någon använder sig av en annan persons namn eller bild för att tjäna pengar eller skaffa sig personliga fördelar. ”[N]o man should be allowed to sell another man’s reputation for profit” uttryckte för länge sedan Lord Devlin det. (Tidigare talade man mer om ära – idag talar vi om integritet.) Den juridiska tendensen är tydlig på många plan. Uppseendeväckande förtalsmål på senare tid har givit rätt till personer som känt sig kränkta genom uppgifter i pressen. Prinsessan Caroline fick rätt i Europadomstolen när hon påstod att pararazzifotografer kränkte hennes privatliv genom att fotografera henne i privata situationer. Gudrun Schyman fick skadestånd (i HD) efter att Expressen fått det att framstå som att hon varit med i pornografiska filmer. Senast var det Mikael Persbrandt som erhöll skadestånd för kränkande uppgifter i Expressen. Schyman och Persbrandt är kända människor. Men att vara känd är idag mer warholskt än någonsin och även mindre allmänt kända människor riskerar numer att exponeras på det sätt som Expressen exponerade – och exploaterade – Schyman och Persbrandt. Som är R och X.

 

 

Förtal innebär att man på något sätt får en annan person att framstå som klandervärd. Att insinuera att någon begår sexuella övergrepp är ägnat att få den personen att framstå som klandervärd. Att anspela på brottsutredningen i ett våldtäktsfall kan ge intryck av att någon är brottslig. Och här kommer den banala poängen: Detta gäller även om man skriver det på en blogg. Tendensen mot en uppluckring av skiljelinjen privat-offentlig påverkar inte det juridiska skyddet för privatlivet.

 

 

Många verkar tro att bloggen eller t.o.m. Internet i stort skulle vara på något vis undandraget de vanliga reglerna om integritetsskydd, som förtal. Så är det inte alls. Några av de tidigaste domarna där HD hanterade rättsliga aspekter kring information på Internet handlar just om förtal. Och förtalsansvaret gäller även om man uttrycker de kränkande uttalanden på ett roligt eller satiriskt sätt. (Det finns numer klassiska exempel på hur en tidning försökt undvika ansvar för kränkande uppgifter genom att påstå att uppgiften hade ett satiriskt syfte. Det bästa exemplet från Högsta domstolen är NJA 1994 s. 637 där ett antal personer, bland annat statsministern, vissa partiledare och en känd schlagerartist, monterats in i pornografiska bilder. Publiceringen skedde i porrtidningen Svenska Hustler. Bilderna var förenade med bildtext, även den av pornografiskt slag, och ordet ”SATIR”. HD tilldömde de kränkta personerna 100000 kr vardera i skadestånd.)

Ur en juridisk synvinkel kan det aldrig vara acceptabelt att publicera namn och bild på någon och påstå att han (eller hon) begår sexuella övergrepp. Det gäller även om man är arg på någon och även om man uttrycker sig lustigt. Allt må vara offentligt i bloggarnas värld. Men förr eller senare kommer det att börja kosta pengar.

Annonser