I senaste Svensk Juristtidning har jag skrivit en artikel om brottslingars rätt till skadestånd. Jag läste den först idag. Dessvärre hittade jag några jobbiga korrekturfel, men i stort tycker jag nog att den fortfarande har några poänger. Inledningen till artikeln citeras nedan:

Förtjänar brottslingar skadeståndsrättens skydd? I vissa fall gör de tydligen det. Brottslingar kan liksom alla andra erhålla skadestånd när de drabbas av personskador, även om personskadorna uppstår vid utövandet av den brottsliga gärningen. En brottsling kan också regressvis kräva ersättningar från medbrottslingar, vid fall av solidariskt skadeståndsansvar. Men kan en brottsling även erhålla skadestånd för att ha förlorat besittningen till stulen egendom? Kan hälaren begära skadestånd från den vårdslösa person som bränner ned hennes lager med stöldgods? Och kan knarklangaren kräva skadestånd från rånaren som stal de pengar som narkotikaförsäljningen inbringat? Artikeln behandlar situationer som dessa utifrån den generella frågeställningen: Går det att ställa upp en allmän princip om att skadeståndsrätten inte skall skydda intressen som är relaterade till en brottslig gärning?

Annonser