Den ”amerikanska” skadeståndsrätten har blivit ett begrepp. Det är en etikett på en skenande rättsutveckling, på något rättskulturellt ruttet. Och många, även jurister som är specialister på skadeståndsrätt, delar uppfattningen att skadeståndsrätten i USA är ett groteskt rättsområde. Ibland ses det dessutom som närmast en farsot. Det talas således då och då om en ”amerikanisering” av den skandinaviska skadeståndsrätten, vilket undantagslöst betraktas som en negativ utveckling mot ”mer-skadestånd-för-fler-saker”.
Av flera nya undersökningar får man dock en motbild. Det finns inte något särskilt sjukt med ”amerikansk” skadeståndsrätt. I alla fall finns det inte något mer sjukt med den ”amerikanska” skadeståndsrätten än den svenska, tyska eller spanska. Och farhågorna om en amerikaniserad skadeståndsrätt känns mot bakgrund av dessa undersökningar som ett slags juridisk orientalism, en svepande etnisk generalisering baserad på fördomar. Jag klipper här in inledningen till en recension av William Haltons och Michael McCanns mycket intressanta Distorting the Law som jag skrev för något år sedan för en publikation som, ack, sedan inte ville ha den… Artikeln i sin helhet finns här.
Berättelsen om Stella och andra myter om amerikansk skadeståndsrätt
Recension av: William Haltom och Michael McCann, Distorting the Law: Politics, Media, and the Litigation Crisis (University of Chicago Press 2004)
När jag undervisar juriststudenter som för första gången närmar sig ämnet skadeståndsrätt brukar jag fråga vilket som är det första rättsfall eller rättsprocess som de associerar till när de hör uttrycket ”skadeståndsrätt”. Ingen eller få studenter har någon egentlig bild av svensk skadeståndsrätt men många brukar referera till ett amerikanskt rättsfall. Det är fallet med kvinnan som fick kaffet från McDonalds i knät och erhöll miljoner i skadestånd. Studenter har dessutom ofta en ganska detaljerad uppfattning om vad som egentligen hade hänt där på McDonalds-parkeringen. Berättelsen om kaffet brukar innehålla ingredienser som att kvinnan köpt kaffe på McDonalds Drive-In, satt det i knät och börjat köra och därvid spillt ut kaffet och bränt sig. Efter detta så ”stämde” kvinnan McDonalds och domstolen – juryn – tillerkände henne en löjligt stor summa pengar i skadestånd. (Berättelser från amerikansk skadeståndsrätt innehåller alltid komponenten att någon ”stämmer” någon – trots att det egentligen bara är en domstol som kan ”stämma” i den bemärkelse uttrycket givits i svensk processrätt.)
Berättelsen om McDonalds och kaffet är intressant eftersom den innehåller alla de detaljer som många – alltifrån ”gemene man” till juristprofessorer (vilket jag erfarit själv) – tror är karakteristiska för amerikansk skadeståndsrätt. Bilden av amerikansk skadeståndsrätt är dessutom, tror jag, en av de starkaste bilder som européer i allmänhet har av amerikansk rätt, vid sidan om de straffrättsliga berättelser som kommer från teveserier som CSI eller Law & Order. Det är skadeståndsrätten som får fungera ”content provider” i populärkulturella sammanhang när det inte är ett brottmål som står i centrum, tänk bara på John Grisham eller de där konstiga diskrimineringsrättegångarna från Ally McBeal. Och det är inte sällan verkliga skadeståndsfall som rapporteras från de amerikanska domstolarna när svensk media intresserar sig för amerikansk rätt, associationerna går kanske till målen mot tobaksbolagen, Agent Orange- eller silkonimplantat-målen eller den andra OJ Simpson-rättegången.
Bilden av amerikansk skadeståndsrätt innehåller ofta följande komponenter: Amerikaner är mer benägna än andra att vända sig till domstol och kräva skadestånd. Den skadade kan erhålla enorma skadestånd, även för små skador, eller kanske utan att någon skada i mer naturlig bemärkelse uppstått. Vem som helst kan bli skadeståndsskyldig trots att man har agerat helt normalt, t.ex. för att man sålt varmt kaffe som varit just varmt. Skadeståndsmål avgörs av en lättmanipulerad och okunnig jury och juryn låter sig ofta påverkas av känslor, såsom medlidande med offret, och dömer därför ofta fel eller i alla fall för ”hårt”. De riktiga vinnarna i det amerikanska skadeståndssystemet är de profithungriga advokater som jagar ambulanser för att ragga klienter (om de inte stryker omkring i sjukhusens väntrum i sina smutsiga gabardinkostymer). Advokaterna är drivande i skadeståndstvisterna och forcerar fram rättegångar och trissar upp skadeståndsnivåerna eftersom de arbetar på procent. Skadeståndskarusellen är skadlig för samhället eftersom det leder till att i övrigt väl fungerande företag eller verksamheter förlamas av skadeståndsanspråk eller tvingas täcka dyra ansvarsförsäkringar vilket i sin tur drabbar konsumenterna (t.ex. patienterna i vården).
12 kommentarer
Comments feed for this article
augusti 7, 2007 den 3:25 e m
martenschultz
Test
september 13, 2007 den 8:39 f m
Hampe
Det var intressant läsning!
Hur det än är med bilden avskadeståndsrätten i USA, om den är fel eller ej,
så får i alla falla jag känslan av att den, alltså bilden av den, kan leda till löjliga absurditeter.
T.ex. fåniga friskrivningar om användning av produkter i manualer och liknande.
Om det faktiskt är så att amerikansk rätt inte är benägen att utdöma så höga skadestånd som vi tror, verkar vi i alla fall inte vara ensamma om det. Vi delar den i så fall med en hel del företagsjurister.
september 13, 2007 den 9:37 f m
Anonym
mojligt att bilden av usa i 99,99% av fallen inte ar sann, men tyvarr s
agerar all pa de dar sista 0.01%
http://www.overlawyered.com/
andra liknande problem (mycket pengar for inget)
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=691760
Nisse
september 13, 2007 den 9:38 f m
nissse
mojligt att bilden av usa i 99,99% av fallen inte ar sann, men tyvarr s
agerar all pa de dar sista 0.01%
http://www.overlawyered.com/
andra liknande problem (mycket pengar for inget)
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=691760
Nisse
(Nytt forsok)
september 30, 2007 den 5:45 e m
Anonym
Va, är det jag lärde mig på jiken inte sant..? Va tusan.
oktober 6, 2009 den 12:04 e m
Martin
Mycket intressant – tack. Men det är inte bara i Sverige som bilden av den parasitiska och skadeståndsjagande amerikanska advokaten föreligger. Cf. ”The Sweet Hereafter” av Russel Banks, filmad av Atom Egoyan;
oktober 6, 2009 den 12:08 e m
Martin
Jaha, där var jag för snabb med pekpinnen. Vänligen bortse från den tidigare kommentaren (men filmen är fortfarande värd att se).
oktober 13, 2009 den 8:43 f m
Jonas
Om det nu inte skulle vara sant så tror i alla fall amerikanarna själva på det. En vän var med om en olycka i samband med en arbetsresa, en ren olycka där fel sak gick sönder vid fel tillfälle och hon var nära att skada huvudet men klarade sig bra.
De amerikanska kollegorna uttryckte stor _avundsjuka_ över denna händelse och hade tips på bra advokater som kunde göra henne nära nog ekonomiskt oberoende efter en sådan olyckshändelse. Hon tyckte dock att ingen haft ont uppsåt eller varit särskilt försumlig så hon lät saken bero och åkte hem till kollegornas stora förtret.
Jag har hört om andra liknande, om än inte lika allvarliga, kulturkrockar när svensk och amerikansk rättstradition möts. Så visst finns det en skillnad. Jag tror till och med den är större än gemene man tror.
november 2, 2009 den 4:57 e m
gunillakinn
Ah, vad intressant! Vilken ond tidskrift som sumpade den här texten, den tror jag har synnerligen stort allmänintresse! Utan att ha satt mig in i just Stellas fall så har ju bilden av att hon fick massor med miljoner för att ha bränt sig på kaffe satt sig i bakhuvudet. Jag har försökt fråga kolleger, inklusive ärrade USA-veteraner, om detta, men de har inte riktigt vetat. Superbra text! Jag borde verkligen läsa boken, som jag gissar finns i någon slags uppdaterad version nu.
mars 2, 2010 den 9:49 f m
Malpractice-myten « Juridikbloggen
[…] Detta har vi vetat sedan länge. (Även om vissa inte håller med.) Men det finns vissa områden där fördomarna är särskilt starka. Och starkast är de när det gäller skadeståndsriskerna för sjukvården och läkarkåren. Medical malpractice-juridiken i USA betraktas nog även av förhållandevis bildade svenskar, inklusive förhållandevis bildade jurister, som en monstruös företeelse – en ansvarsrätt som tappat all sans. Problemet är att även detta är en myt. […]
mars 2, 2010 den 9:51 f m
Malpractice-myten « Mårten Schultz.
[…] Detta har vi vetat sedan länge. (Även om vissa inte håller med.) Men det finns vissa områden där fördomarna är särskilt starka. Och starkast är de när det gäller skadeståndsriskerna för sjukvården och läkarkåren. Medical malpractice-juridiken i USA betraktas nog även av förhållandevis bildade svenskar, inklusive förhållandevis bildade jurister, som en monstruös företeelse – en ansvarsrätt som tappat all sans. Problemet är att även detta är en myt. […]
mars 23, 2012 den 2:39 e m
palebunny
The worst lawsuits in the USA are the ones brought by CRIMINALS who sue their victims for injuries they receive while robbing someone. THAT is a fact. Including a man who shot & paralyzed a man who had broken into his house and was threatening him. A burglar who fell through a skylight and was seriously injured breaking in to someone’s home. Yes they both won.
What you don’t know about the McDonald’s lawsuit is that it turned out the McDonald’s had kept their coffee hot almost to the point of boiling, the top fell off while the woman was still in the parking lot and she received 3rd degree burns to her groin area, her genitals and inner thighs. They ruled that there was no reason they should have kept the coffee that hot, especially if the lids did not seal tightly. So everything is relative.
You also must understand that in the USA there is no such thing as compensation for injuries or pain like there is in Sweden. I have noticed here that people who get hurt, or raped receive some type of monetary compensation; that does not happen in America.
Also there is no socialized medicine. If you are hurt, your insurance company may refuse to pay your claim stating (for example) McDonald’s is to blame, so they should have to pay; tens of millions also cannot afford health insurance. Sometimes even people WITH health insurance go bankrupt and lose their home & all their money paying hospital and doctor bills that aren’t covered, when severely injured. So there are MANY other reasons in these cases why people are forced to sue.