Varje gång jag skriver krönikor eller artiklar kommer det arga brev i min epostlåda. Det är fascinerande läsning. Jag upphör aldrig att förvånas över hur många märkliga små människor som sitter ute i landet och är beredd att skriva oförskämda saker till personer man aldrig träffat, och oftast som reaktioner på artiklar man inte läst ordentligt.

Jag har en bild av hur dessa halvtrötta läsare ser ut. Den sura läsarna är äldre män – det är alltid män, ingen kvinna har ännu skrivit något liknande – som är litet bittra, oftast ensamma, utan så många vänner, förtretade över att inte nå fram med ingrodda åsikter som ingen lyssnar på eftersom de är otrevliga. En gemensam nämnare för alla dessa sura brevskrivare är att de är okända – det är inte personer som har någon plats i den offentliga debatten. Istället skickar man brev.