Efter domen förra veckan rörande fallet rörnade sexköp av en underårig förståndshandikappad flicka levererar idag företrädare för Ecpat en svidande kritik av domen i SvD.
februari 26, 2011 in Uncategorized
Efter domen förra veckan rörande fallet rörnade sexköp av en underårig förståndshandikappad flicka levererar idag företrädare för Ecpat en svidande kritik av domen i SvD.
Tema: Tarski av Ben Eastaugh och Chris Sternal-Johnson. Blogga med WordPress.com.

7 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
februari 26, 2011 den 3:27 e m
Martin Sunnqvist
Påbjuden läsning?
Jag var en av domarna i målet, och dagens debattartikel i SvD av två Ecpat-företrädare är vilseledande.
För det första kan hovrätten inte göra bedömningar som inte har stöd i den bevisning åklagaren har lagt fram. Som vi tydligt har skrivit i domen är det svårt att av den utredning som lades fram dra säkra slutsatser i alla delar. Det förhållandet att målsäganden haft svårt att bl.a. Identifiera vem som gjort vad kan inte innebära att vi sänker beviskravet och dömer människor på ett svagt underlag.
För det andra kan hovrätten inte döma över brott som lagstiftaren inte har lagstiftat om. För att den som inte insåg att målsäganden inte hade fyllt 15 skall anses ha haft skälig anledning att anta att så var fallet ställs höga krav, enligt lagstiftaren. Visst kan man införa andra regler, man kan t.ex. straffbelägga den som har sexuellt umgänge med den som var under 15 år och inte gjort vad den borde göra för att ta reda på åldern. Men sådan är inte lagen. Man kan straffbelägga den som utnyttjar annans bristande utveckling ellelr trångmål för att skaffa sexuellt umgänge. Men sådan är lagen heller inte. Och koppleri av normalgraden är ett brott mot allmän ordning, vilket inte kan ge kränkningsersättning. Och för att det skall bli grovt koppleri krävs enligt lag och praxis mycket värre händelser.
Domen följer lag och fast praxis, så det är svårt att begära att hovrätten skulle gjort annorlunda. Det moraliska ansvaret hos de berörda är en annan sak – se Anna Laestadius Larssons läsvärda krönika i SvD 25 februari.
februari 26, 2011 den 5:02 e m
guaponi
Ingen normalt funtat person tycker att straffen är rimliga. Givetvis borde de vara väldigt mycket högre.
Ytterligare ett tecken på att människors allmänna rättsuppfattning är radikalt skild från de juridiska proffsen. Kanske detta fallet hade behövt de resurser MN slösar bort?
En dom som denna HOTAR hela rättsstaten(inte själv men i kombination med andra liknande fall). Om inte rättstaten ger någorlunda rimliga straff så slutar det med att folk tar lagen i egna länder.
Hur var det nu, Sverige en av världens mest rättssä ….. länder? (den om rödluvan är rätt bra också)
februari 26, 2011 den 6:14 e m
jonathanlindborg
Kopierar in min kommentar härifrån http://www.ecpat.se/blogg/2011/02/24/sven-erik-alhem-om-hovrattsdomen-i-malmo/.
Det gäller att åklagaren skaffar fram bevis som styrker åtalen. Rena tilltrosmål är inte bra, oavsett om målsäganden är funktionshindrad eller inte. Varje mål där åklagaren inte åberopar någon bevis för styrkande av åtalet utan bara målsägandes utsaga är ett svek mot rättssäkerheten.
Hovrätten har gjort en strikt bevisvärdering. De är restriktiva och hårda i trovärdighetsbedömningen, något som är i linje med senaste HD-avgörandet (B 2937-10). Principiellt var det alltså bra.
När det gäller förhörsmetoder är det av yttersta vikt att det inte förekommer ledande frågor. Även om beviskraven är sådana att det räcker med en alltigenom trovärdiga utsaga från målsäganden i förenlighet med vad som framkommit utredningen räcker för en fällande dom måste polisen vara noggranna med att utreda brottet. De måste verkligen ordna fram teknisk bevisning och eventuella vittnen som de sedan kan kolla både den tilltalades och målsägandens utsaga emot. Viktigt är också att även den tilltalades trovärdighet bedöms, liksom att brister i utredningen faller den tilltalade till godo.
Hovrättens dom var nödvändig. Dock borde koppleribrottet som en av männen dömdes föranleda skadeståndskrav.
februari 26, 2011 den 6:42 e m
Mårten Schultz
Tack, Martin, för din kommentar! Min uppfattning är att domen illustrerar en brist men i första hand en brist i lagstiftningen: Jag har tidigare argumenterat för behovet av vållandebrott i dessa och vissa liknande situationer.
Återkommer!
(När det gäller kränkningsersättning för koppleri har du naturligtvis helt rätt. )
februari 27, 2011 den 2:25 f m
hansekbrand
Jag ser domen i första hand som ett tecken på att lagen har luckor som innebär att barn som är under 15 år men som ser ut att vara 15 år inte skyddas mot vuxna som utnyttja dem sexuellt. Vuxna borde avkrävas ansvar att så långt det är möjligt ta reda på den verkliga åldern, innan de har sex med barn som ser ut att kunna ha fyllt 15 år.
Och reglerna kring grovt koppleri borde skärpas så att koppleri där personerna som prostitueras är under 18 år automatiskt borde vara grovt koppleri.
Med detta sagt, varför var det omöjligt att betrakta koppleriet som hänsynslöst? Det framstår som den stora gåtan i det här fallet.
Med vänlig hälsning,
Hans Ekbrand
februari 28, 2011 den 3:57 e m
Martin Sunnqvist
Se utveckling av mitt svar på martinsunnqvist.wordpress.com
februari 28, 2011 den 12:21 e m
Populisten
Vanligen först i ledet att försöka hetsa pöbeln till attack mot de vanvettiga domarna så var det inte alls min reaktion på detta. Martin Sunnqvist kommentar styrker detta än mer. Vi måste också kunna ta diskussionen om hur polis och åklagare har genomfört utredning och tagit fram bevisning. Stort nummer har t.ex. gjorts av flickans barnslighet, men rätten får inte bilda sig en egen uppfattning allt förvandlas till ointressant snack.