Insinuationsspelet är nu i full gång när det gäller Littorins utkrävande av sin ”fallskärm”, den ersättning han enligt lag har rätt till som f.d. statsråd. Rubrikerna i tidningarna är självklart att Littorin vill få ”1.3 MILJONER KRONOR”.

Ersättningen som Littorin liksom andra statsråd är berättigad till motsvarar ett års lön. Det kan tyckas generöst. Ett år är lång tid för statsråd som ofta snabbt kan studsa tillbaka in på arbetsmarknaden igen. Men ersättningen utgår just om man inte kan studsa tillbaka. Littorins fall kan göra det svårare med en comeback än om han avgått av andra anledningar. Ersättningen fyller i ett sådant fall just den funktion det är tänkt att fylla. Är det då oskäligt med ett års lön för det avhoppade statsrådet?

Nej.

Statsråd, liksom andra med höga positioner, betalar för ersättningens trygghet genom att ställas utanför arbetsrättens vanliga skydd. Det finns ingen LAS för ministern. Han kan inte kräva att få fullfölja sin anställning om han vill. Det blir inga MBL-förhandlingar. Priset för fallskärmen är att hamna utanför det rättighetsskydd som de flesta svenskar, inklusive högt uppsatta tjänstemän, tar för givet. Ett års ersättning för lön för det statsråd som efter nästan fyra år i uppdraget inte kan hitta något annat arbete framstår under dessa förutsättningar som ett billigt pris för staten. Alternativet till fallskärmen är ju rimligen normal anställningstrygghet.

About these ads