Muhammed-karikatyrernas tecknare Kurt Westergaard fick ovälkommet besök häromnatten. Inkräktaren hade med sig en yxa som han tänkt sig använda på Westergaard. Tecknaren lyckades tydligen klara sig undan angreppet genom att fly till ett skyddsrum - vilket säger något om den hotbild som Westergaard levde med efter sina teckningar.
Brottet mot Westergaard beskrivs på många ställen med stora ord, som ett brott mot det öppna samhället, demokratin eller friheten. Men så är det naturligtvis inte, vilket Dan Jönsson i DN riktigt påpekar. Angreppet på Westergaard är ett brott begånget mot just Westergaard. Inte mot kollektiva intressen, vare sig det är demokratin eller kungariket Danmark.
Retoriken är inte ovanlig. Det förekommer i olika sammanhang att brott som begås mot enskilda personer underkastas omskrivningar, i allmänhet för att bereda marken för en strängare ansvarsbedömning. I en rättsstat bör vi vara skeptiska mot sådana tendenser, eftersom de urholkar grundläggande värden om att ansvar hänger samman med gärningens karaktär och att bestraffningen proportionerligt skall relateras till gärningens manifestation – inte gärningsmannens åsikter eller samhällets ogillande av handlingen i det enskilda fallet.
Samma retorik återfinns till exempel som ett motiv till att se strängare på s.k. hatbrott: Att hatbrott är ett brott inte bara mot det enskilda offret utan även mot samhället, eller – igen – demokratin. Jag skriver en kritisk artikel om hatbrottskonstruktionen i nästa nummer av Neo och betonar vikten av att hålla rågången mellan samhälleliga och individuella intressen i den straffrättsliga ansvarsanalysen – och att det är särskilt viktigt att hålla huvudet kallt när gärningen framstår som särskilt allvarlig eller hemsk.
En annan sak är att attacken på Westergaard kan ha en särskild relevans ur politisk och ideologisk synvinkel. Själv har jag genom reaktionerna på Muhammed-teckningarna gått från att tycka att det var en jävligt onödig provokation mot människors djupt kända uppfattningar till att inse att det kanske tvärtom var en ganska nyttig markering: Kan några taffliga teckningar röra upp dessa extrema reaktioner i vissa läger så är det nog bra att så många som möjligt får veta det. Ibland kan tydligen de fåniga provokationerna vara ett användbart redskap för att röka ut extremism.
9 kommentarer
Comments feed for this article
januari 4, 2010 den 12:04 e m
Dan
Ett område som jag anser omfattas av din blogpost men som du inte berörde och som jag inte vet hur du ställer dig till är sk civil olydnad i dess mer vedervärdiga form ofta uttryckt av ”djurvänner”.
Jag har ganska svårt för denna typ av aktivism förstår inte hur den kan omhuldas å det varmaste? i sverige.
För mig så handlar Civilolydnad om att en minoritet (oftast) skapar en otrevlig situation för att därigenom begränsa en aktivitet som samhället i tillåter. Dvs ett brott som jag mycket hellre än sk hatbrott skulle vilja se en hårdare bedömning/bestraffning av. ”Hatbrott” försöker inte genom handligen påverka andra utom möjligen offret, alltså mer en form av en-till -en relation …civilolydnad däremot gör det, och fösöker skapa en en-till-många påverkan.
(hatbrott kanske i viss mån har en prägel av en-till-många, men drivkraften bakom dessa typer av brott är mer individualiserade? dvs en tillfällighetens handling, en stark aversion mot en individ som manifesteras i oftast? våld).
Detta har då likheter till terrorhandlingar i hur de tycks fungera. och är väldigt svåra att hantera för enskilda och därför måste? skyddas av samhället….eller?
voltaire lär ha sagt:
”I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it.”
Det tycks för mig som att denna princip är giltig här också.
men dessa exempel inklusive voltair går i mot vad du argumenterar för…?
Vi bör inte låta några få, genom att ”skrämmas”, stoppa inte bara ord(censur,åsiktsfrihet) utan också handlingar samt verksamheter(civilolydnad).
/Dan
PS Mårten, i en tidigare blog så bad du om input om hatbrott, fick du något som visade på att man har eller kan i dagens def samt implementation använda detta för icke våldsrelaterade brott? eller blir det per automatik diskriminering istället? ex
- jag slår dig för att du är utlänning > hatbrott
- jag stjäl något från dig för att du är utlänning > ?
- jag tillåter inte dig att komma in på en pub för att du är utlänning > diskrimminering?
- jag förtalar dig för att du är utlänning > ?
- jag låter mina svin beta i din ollonskog för att du är utlänning >…..?
januari 4, 2010 den 12:41 e m
Sten Sture
Du skriver:
”Retoriken är inte ovanlig. Det förekommer i olika sammanhang att brott som begås mot enskilda personer underkastas omskrivningar, i allmänhet för att bereda marken för en strängare ansvarsbedömning. I en rättsstat bör vi vara skeptiska mot sådana tendenser, eftersom de urholkar grundläggande värden om att ansvar hänger samman med gärningens karaktär och att bestraffningen proportionerligt skall relateras till gärningens manifestation – inte gärningsmannens åsikter eller samhällets ogillande av handlingen i det enskilda fallet.”
Hur får du ihop detta med din allmänna inställning när det gäller fildelning? Där används samma retorik, fast i syfte att bereda marken för en mildare ansvarsbedömning. Det måste väl rimligen innebära att du med den andra meningen i stycket ovan inte är kategorisk? Att släppa fildelningen fri och avskaffa brotten mot upphovsrätten urholkar alltså inte grundläggande värden om att ansvar hänger samman med gärningens karaktär och att bestraffningen proportionerligt skall relateras till gärningens manifestation – inte gärningsmannens åsikter eller samhällets överseende med handlingen i det enskilda fallet…?
januari 4, 2010 den 7:52 e m
Leffe
Jag tycker att du har fel. Det är ett brott rikta
januari 4, 2010 den 8:00 e m
Leffe
(forts från förra)…t mot demokratin och yttrandefriheten. Det riktar sig konkret mot tecknaren, men avsikten är att signalera till andra att deras yttrandefrihet inte omfattar teckningar som islamister ogillar och att priset för att rita av profeten är högt.
På samma sätt är det med all systemhotande brottslighet som terrorism och annan organiserad våldsbrottslighet som anser sig leva under egna . Den drabbar både samhället / demokratin och den enskilde som blir hotad eller misshandlad.
januari 5, 2010 den 9:11 f m
Mårten
Leffe: Kan demokratin vara målsägande? Är det rimligt att tala om ”brott” – notera den tekniska termen – mot demokratin?
januari 6, 2010 den 5:58 e m
Leffe
Nej, inte ett brott mot demokratin utan ett brott riktat – också eller kanske i första hand – mot demokratin och rättsstaten som tillåter yttringar av den typ som teckningarna är.
Målet för brottslingen är att hota yttrandefriheten, brottsofrret Westergaard är bara ett medel.
januari 7, 2010 den 1:43 e m
Mårten Schultz
Leffe: Talet om att ”brott” kan begås demokratin, friheter, arbetarrörelsen, näringslivet, kvinnokönet, manskönet, ekologin, mångfalden, vattendragen, vargstammen, ungdomar, pensionärer, etc. är en farlig slippery slope. Öppnar vi upp termen ”brott” på det sättet så distanserar vi oss från traditionell ansvarsanalys på ett potentiellt destruktivt sätt.
Att det rent subjektivt kan ha funnits motiv att angripa större värden hos brottslingar som Westergaard-angriparen, 9/11-kaparna, djurvänner som släpper ut minkar, husockupanter, planka.nu, libertarianer som inte betalar tv-licenser, etc. är en annan sak. Men vi bör vara skeptiska – menar jag – mot att låta sådana motiv påverka den straffrättsliga analysen.
januari 8, 2010 den 7:25 e m
Leffe
Jag ser nte problemet, vi låter redan motiven styra. Dels är uppsåtsbedömningen en fråga om motivbedömning och dels finns påföljdsreglerna om hatbrott som bara handlar om en motivbedömning.
januari 12, 2010 den 8:53 e m
Marcus
Jag hör också till de som anser att påverkan på omgivningen/systemet bör få viss utrymme. Givetvis är det ett sluttande plan, men vi har redan öppnat upp för den typen av bedömningar när det gäller exempelvis terrorism, övergrepp i rättssak och hatbrott.
Det är kanske inte nödvändigt att ta hänsyn till brottets systempåverkande effekter eller motiv när straffet sätts – men jag tycker definitivt att det ska påverka vilken typ av brott som prioriteras när det gäller utredningsresurser.