Läser igen HD:s dom från den 3 november i år (T3-08). Det är på flera sätt en fascinerande dom. Fallet rörde uppsägningstid vid långvarigt återförsäljningsavtal, en situation som saknar lagreglering. Men det är inte rättsfrågan som intresserar mig mest utan hur HD approacherar den.

Efter att ha konstaterat avsaknaden av direkt lagstöd närmar sig nämligen domstolen en lösning av frågan på ett ovanligt sätt. Komparativrättsliga utblickar görs: HD har lyckats kartlägga hela ”västeuropa” och konstaterat att enbart Belgien har lagstiftning på området. Utblickar görd även till amerikanska källor (till exempel till praxis – dock utan angivelse av vilka domar som avses eller varifrån USA de kommer eller från vilka instanser).

Men det som gjort att HD:s dom på kort tid kablats ut över hela världen är att domskälen tar stöd i det europeiska civilrättsharmoniseringsprojektet Draft Common Frame of Reference DCFR).

DCFR-projektets förslag till modellag har nyligen publicerats – men har inget stöd i traditionella demokratiska processer. Det har dock engagerat många jurister runt om i Europa, inklusive HD:s referent i det nu aktuella målet. DCFR:s inställning till den aktuella frågan fick gehör i HD som dömde i enlighet med modellagen.

Det här kommer vi att behöva diskutera. Jag gör det själv i en kommande artikel i JFT. Är det lämpligt att använda DCFR som en argumentationskälla på detta sätt?

En annan sak: HD hänvisar till DCFR med en URL-referens. Det måste vara den första webbadressen i HD:s domskäl, väl?

Nu är vi minsann i tvåtusentalet!

About these ads