Barns skadeståndsansvar påminner idag rättsligt om de vuxnas. Det kan ge märkliga konsekvenser, särskilt om det inte finns någon som är på plats i tingsrätten för att föra barnets talan.
Som i detta fall. När man läser Aftonbladets redogörelse här så känns det onekligen som att något är fel (och ja, jag har läst domen också). En nioåring blir betalningsskyldig för en skada uppgående till nästan två miljoner kronor utan att ens målet prövats i sak (det blev tredskodom). Det kan inte vara rimligt att ett barn som är så litet som detta skall riskera så stor skuldbörda utan att det finns någon – en förälder, en god man , en advokat – som är där att försvara barnet, att lägga fram argumenten, att begära jämkning.
I det här fallet så orsakade barnet skadan när det var hos en annan familj som gäst. I framtiden så blir denna skuld föräldrarnas (eller den ensamma mamman – om jag förstår det rätt), om regeringens förslag går igenom. (Men beloppet kommer att vara betydligt mindre.) Trots att modern inte gärna kunde göra något åt det hela. Det illustrerar förslagets orimlighet.



20 comments
Comments feed for this article
november 13, 2009 vid 6:44 f m
Gustaf
Vet du om det var första tredskodomen? Det förminskar ju inte det orimliga i skadeståndsbördan men om det var den första tredskodomen är det ju ”bara” att ansöka om återvinning. Det vore ju i och för sig intressant om det överklagades, och prövningstillstånd beviljades, till hovrätten.
november 13, 2009 vid 8:02 f m
BsronB
Tredskodomar kan inte överklagas av den förpliktade. Eftersom LF rimligen fick fullt bifall kan inte heller de överklaga. Något överklagande blir således inte aktuellt.
november 13, 2009 vid 5:16 e m
Gustaf
Kommentaren, som ju ger sken av att en tredskodom inte kan överklagas överhuvudtaget, hedrar ju i alla fall sin upphovsman men beskriver inte riktigt rättsläget.
Själv stödjer jag mig på rättegångsbalkens 44 kap 9 § och 10 § där följande framgår. Den som en tredskodom går emot kan återvinna/överklaga densamma och ”handläggningen” av målet ska fortsätta där den slutade när frågan om tredskodom togs upp.
Var finner du stöd för en annan uppfattning?
november 16, 2009 vid 12:23 e m
Anonym
Gick inte att svara på Gustaf; dålig på det här, men:
) skulle någon som fått två tredskodomar mot sig kunna överklaga den sista (eller rentav båda?!). Detta är ju naturligtvis inte fallet,vilket framgår av kopplingen till 49:1 3 st; andra gången är det kört och enda sättet för den som fått domen mot sig är att använda extraordinära rättsmedel.
Du har ju själv läst 44:9?! Läs igen: part mot vilken tredskodom meddelats får (…) SÖKA ÅTERVINNING (…)
Att söka återvinning är INTE, som du gör gällande (genom att skriva återvinna/överklaga), samma sak som att överklaga. En avgörande skillnad är ju att vid ett överklagande tas saken upp av nästa instans, men som du precis läste sker ju återvining vid samma rätt.
Om man sen går vidare i boken hamnar man i 49 kap. 1 § 3 st, där det klart som vatten sägs ”den, mot vilken tredskodom givits, får inte överklaga domen. Bestämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns i 44 kap. 9 §”
På det sätt du tydligen läser lagen (som fan läser bibeln
Såvitt avser den som fått tredskodom mot sig avser kommentaren således inte att ”ge sken av” att tredskodomar aldrig kan överklagas, utan jag menar just detta! Den som vunnit vid tredskodom kan enligt principen om klagointresse som regel inte heller överklaga; det krävs att domen på nåogt sätt gått denne emot, exempelvis att TR inte bifallit kostnadsyrkandena helt ut.
november 17, 2009 vid 8:01 e m
Gustaf
Utgick från att saker lästes i sitt sammanhang. Men visst har du/ni rätt i sak…
november 17, 2009 vid 8:46 e m
Gustaf
Dessutom så har ju käranden rätt att överklaga.
Vad du är inne på är väl huruvida han vinner framgång med sin överklagan?
(Looks like a tie…)
november 13, 2009 vid 7:33 f m
Mårten Schultz
Jag tror att det var den första. Pojken har dock en advokat som inte heller infann sig vilket gör att man kan undra om det finns något annat bakom detta. Men jag kan inte förstå vad.
november 13, 2009 vid 8:30 f m
Mikael Bomström
Det torde vara tveksamt om jag genom detta inlägg tillför något i sak. B. Dufwa (i den mån hrr Schultz känner till honom) sade häromdagen att idén med barns skadeståndsansvar bygger på att ansvarsförsäkring finns. I de fall ansvarsförsäkring inte finns (typiskt sett ca 10 % av fallen) kan jämkningsmöjligheten i 2 kap 4 § SkL beaktas.
november 13, 2009 vid 10:30 f m
Mårten Schultz
Ansvarsförsäkringen gäller inte vid brott.
november 14, 2009 vid 5:02 e m
Walter
Eftersom barnet var under tolv år vid gärningen gör det väl visst det?
november 13, 2009 vid 1:59 e m
Johan
Jag tittade bara lite snabbt i FAL, men enligt 4:9 p. 2 finns det åtminstone en hyfsat intressant regel:
Undantag från bestämmelserna om begränsning av försäkringsbolagets ansvar
9 § Ersättning får inte sättas ned enligt detta kapitel på grund av
1. ringa oaktsamhet,
2. handlande av någon som var allvarligt psykiskt störd eller som var under tolv år, eller
…
Nu kontrollerade jag inte extremt noga, så hänvisningen är ett höftskott.
Dessutom får jag lite art. 6-vibbar (EMK alltså) av en tredskodom mot en minderårig, men det är ju bara ytterligare ett höftskott…
november 13, 2009 vid 3:23 e m
Populisten
Visar inte orimligheten i detta fall snarare på vikten av att flytta över ansvaret fullt ut till vårdnadshavaren? Vårdnadshavare ska ju agera för den minderåriges bästa. Tydligt är dock att somliga struntar i detta (utan att veta mer om just detta fall) varför det är fullt rimligt att ansvaret istället läggs helt hos vårdnadshavaren. Jämför med föräldrar som skriver bilen på barnen och sedan drar på sig ohämmat med p-böter som ger barnen skulder redan från myndighetsdagen.
november 13, 2009 vid 7:51 e m
Anders
Här är ett underligt fall
”A mother has won the right to compensation for her son, two years after he was attacked by another three-year-old boy with a car jack.
Jay Jones needed stitches after he was hit 11 times while the boys were alone in a car. ”
”The Criminal Injuries Compensation Authority twice refused to pay out as it disputed whether a three-year-old could be guilty of a crime of violence.
But the Tribunals Service has ruled in favour of Jay’s mother, Renai Williams.
A judge ruled the CICA must award the full amount to Jay, which could be up to £27,000, and agreed with his solicitors that the age of his attacker was irrelevant to the case. ”
http://newsforums.bbc.co.uk/nol/thread.jspa?forumID=7231&edition=1&ttl=20091113191818
http://news.bbc.co.uk/1/hi/england/merseyside/8357870.stm
Den/de som lämnar två treåringar ensamma i en bil med en domkraft tillgänglig är imo oansvarig/a.
Jag antar, att The Criminal Injuries Compensation Authority motsvarar Brottsoffermyndigheten?
—–
Framgår det av domen, om det eldande barnet har någon neuropsykiatrisk diagnos, förståndshandikapp eller dylikt?
november 13, 2009 vid 7:57 e m
Anders
Här är ett underligt fall
”A mother has won the right to compensation for her son, two years after he was attacked by another three-year-old boy with a car jack.
Jay Jones needed stitches after he was hit 11 times while the boys were alone in a car. ”
”The Criminal Injuries Compensation Authority twice refused to pay out as it disputed whether a three-year-old could be guilty of a crime of violence.
But the Tribunals Service has ruled in favour of Jay’s mother, Renai Williams.
A judge ruled the CICA must award the full amount to Jay, which could be up to £27,000, and agreed with his solicitors that the age of his attacker was irrelevant to the case. ”
Den/de som lämnar två treåringar ensamma i en bil med en domkraft tillgänglig är imo oansvarig/a.
Jag antar, att The Criminal Injuries Compensation Authority motsvarar Brottsoffermyndigheten?
—–
Framgår det av domen, om det eldande barnet har någon neuropsykiatrisk diagnos, förståndshandikapp eller dylikt?
november 13, 2009 vid 7:59 e m
per
Är det verkligen rimligt att betrakta detta som ett brott. Med tanke på barnets åldet borde det väl ses som en olycka.Jo jag förstår att du Iofs återger domen. Men vad anser du själv?
november 13, 2009 vid 8:02 e m
per
Sedan tycker jag faktiskt att föräldrar är moraliskt skyldiga att betala för sina barn hlt oavsett ansvarsfrågan. Dock inom rimliga gränser inte miljonbelopp.
november 15, 2009 vid 9:33 f m
Goodwin Strawman
Barn, oaktat ålder men beroende på mognad och andra kognitiva dispositioner, kan generellt göra sig skyldig till brott. Däremot kan inte straffrättslig påföljd utdömas för barn under 15 år.
Det skadeståndsrättsliga ansvaret för barn innehåller emellertid rättsosäkra moment, som enligt min mening, borde överföras på vårdnadshavaren eller den som i annat fall har att utöva tillsynen över barnet.
Men det märkliga med fallet ifråga är varför inte advokaten var på plats. Det borde kunna leda till skadeståndsansvar för just advokaten i motsvarande utsträckning.
november 16, 2009 vid 7:57 f m
profanum_vulgus
Angående brott:
Det är såklart som Strawman säger, barn under 15 år kan begå brott, de kan bara inte straffas.
Däremot är ju frågan om det förekommit en brottmålsrättegång, man kan ju inte påföra ansvar för brott i en tredskodom.
november 17, 2009 vid 3:50 e m
Anonym
Jo jag vet att iofs att även barn kan begå brott. Men borde det inte trots det finnas ett utrymme för att se det som en olycka när ett så litet barn gör en sådan här sak.
november 18, 2009 vid 11:40 e m
Goodwin Strawman
Jo, anonym, och det finns sådant utrymme.