Dagen innan en förhandling i tingsrätten i norra Värmland där jag fullgjorde min notarietid ringde den tilltalade. Han var åtalad för ett inte alltför allvarligt brott, olovlig körning eller något. Den här gången. Han var tidigare dömd för dråp och hade en lång rad av fängelsedomar även för andra våldsbrott bakom sig. Han var arg på tingsrätten. Han tyckte att den låg för långt bort från stugan. Han hade ingen bil och ville att tingsrätten skulle betala hans resa. Han tyckte att det tjafsades om ingenting. Samtalet avslutades med att han frågade vad jag hette och att han skulle komma till förhandlingen “och då tar jag med bössan”.

Ganska läskigt för en osnuten notarie och än mer läskigt med tanke på att det inte fanns några säkerhetsanordningar i domstolsbyggnaden över huvud taget. Inga vakter heller. Under kansliets öppettider kunde vem som helst bara springa in till domarnas tjänsterum. Om de hade velat. Och bössor hade de alla. Det här var ändå centrum av älgjakts-Sverige.

Dagens förslag om uppstramade rutiner för säkerheten på domstolarna verkar vara ett genomtänkt och bra förslag. (Se pressmeddelandet från Justitiedepartementet här och själva utredningen kan man ladda ned här.) Skyddsbehovet finns där, även på de mindre domstolarna. De integritetsskäl som talar mot larmbågar i domstolarna väger lätt mot de risker som rättssamhället utsätts för.

Någon man med bössa kom inte efter hotet. Den tilltalade kom inte över huvud taget. Det var väl för långt från stugan. Kanske kunde vi döma honom i hans utevaro, jag minns inte nu. Men efter händelsen förseddes den vackra domstolsbyggnaden med en säkerhetsdörr. Och sen stängdes domstolen helt och hållet.

Så nu har mannen med bössan ytterligare 10 mil till tingsrätten när han ska ställas till svars för olovlig körning nästa gång. Vilket nog inte gör honom mer välvilligt inställd till domstolen.

(Och här får man ett förnämligt soundtrack till den värmländska upplevelsen, inklusive den fantastiska låten E18 som kan laddas ned som MP3 här.)