Inte bara land, utan även internationella relationer, byggs med lag

Idag tillträder Sverige ordförandeskapet i EU, vilket kommer att påverka även den rättspolitiska debatten. Eller kanske snarare lamslå. Det kommer nämligen inte bli så mycket fokus på de långsiktiga, juridiska harmoniseringssträvandena under ordförandeskapet. I alla fall inte om man skall tolka siarna. Det understryks också av statsministern: Det är krisen och vissa andra frågor som står i fokus, särskilt klimatfrågan. Och det är naturligtvis inte så förvånande. Kyoto-avtalet behöver en uppföljning, om inte annat för att det snart går ut, och finanskrisen är en av vår tids djupaste svackor. (Även om det mest verkar vara reklamarna som märker av det i Stockholm.) I ett sådant läge tenderar de långsiktiga projekten att placeras on hold.

Samtidigt vore det synd om återigen chansen att se över och utvärdera en djupare rättslig harmonisering skulle gå om intet. Justitiedepartementet föreskickade tidigare att de stora civilrättsunifieringsförslagen i ex. The Common Frame of Reference skulle bli föremål för behandling under höstens ordförandeskap. Det är en ingångspunkt. Det finns också andra vägar. För Europavännerna är det i vilket fall viktigt att försöka få till stånd en diskussion om utökad rättslig harmonisering, även om det är en politiskt svårsåld fråga och även om resultaten tar lång tid på sig. Inte bara länder, utan även internationella samarbeten, kan byggas genom lag.

6 comments

Comments feed for this article

juli 1, 2009 vid 11:17 f m

Henrik

Du är som vanligt försiktig i ditt uttryck, att rättslig harmonisering är en politiskt svårsåld fråga är minst sagt en underdrift. Man kan kalla det politiskt självmord också. Det är väl just den typen av harmonisering som den EU-ambivalenta opinionen har svårast att ställa sig bakom.

Svara

juli 1, 2009 vid 2:29 e m

Sten Sture

Utvecklingen av EG-rätten kan som sådan faktiskt betraktas som rättslig harmonisering, om än med baby-steps och urvattnade kompromisser jämfört med ambitiösa kodifieringar av centrala rättsområden, om det är vad du förespråkar? De rättsakter som antas inom civil- och straffrätten, dock inom relativt snäva ramar eftersom dessa områden ännu till största delen är medlemsstaternas prerogativ, och den praktiska tillämpningen därav, såväl av medlemsstaternas egna myndigheter och EG-domstolen, skapar småningom ett gemensamt tillämpningsområde som bör kunna leda till en kritisk massa som de facto utgör en harmonisering, i praktiken om än inte på pappret.

Det finns många, många Scalia-figurer inom juristskrået som av rena principskäl inte vill se något inflytande från främmande rättssystem inom det egna systemet, inte ens på nåder genom hypotetiska analogier i mer obskyra delar av rättsskälen i en dom. Jag tror alltså inte att det i dag är möjligt att få de olika rättstraditioner som ingår i EU att enas om ett enda dokument, en kod, på civilrättens område. De tre dominerande traditionerna – fransk, tysk och engelsk rätt – är så inarbetade och traditionsbundna att redan tanken på att byta ut de kära koderna och common law skapar en instinktiv motvilja till ren harmonisering.

Och då har vi ännu inte ens tagit tag i de rent praktiska problemen som ett dylikt babelsbygge skulle innebära.

Jag tror därför inte att det svenska ordförandeskapet skulle komma särskilt långt i denna fråga, även om de skulle totalsatsa på den.

juli 2, 2009 vid 11:14 f m

jheidbrink

Som du vet, Mårten, har vi delvis olika åsikter i den här frågan. Jag tycker att behovet av en harmonisering åtminstone på avtalsrättens område helt enkelt inte är klarlagt ännu. Det rör sig om trossatser när frågan diskuteras, någon verkligt valid empirisk undersökning som skulle kunna ge underlag för en behovsanalys har ännu inte presenterats.

Jag är glad att vi har det material som tagits fram, helt enkelt för att det är intressant och upplysande. Huruvida vi behöver den harmonisering som akademikerna (i huvudsak) driver, är en helt annan och öppen fråga, och då tycker jag faktiskt inte att det i ett läge där mycket annat pressar finns någon anledning att investera mera i projektet än man redan gjort. Jag skulle kanske göra undantag just för en bred empirisk studie av huruvida vi verkligen behöver en harmoniserad avtalsrätt. Som jag förstår den enda studie i frågan (som dock inte är statistiskt valid, nämligen Oxford-studien från 2008), tycker affärslivet att den valfrihet som vi har är bra och hanterbar. Frågan är då varför vi behöver ytterligare ett system som ligger över alla andra system.

Det jag säger skall verkligen inte tolkas som att jag vill försvara rättssystemet från ”främmande” inslag. Däremot är jag mycket mera tilltalad av långsam harmonisering nedifrån (såsom skett inom franchising och leasing) än någon storslagen harmonisering uppifrån genom ett projekt som hittats på av akademiker och drivits av akademiker.

juli 2, 2009 vid 11:31 f m

Mårten Schultz

Jakob,

jag håller ju egentligen med dig. Men vad jag efterlyste är ett engagemang i FRÅGAN – i diskussionen om vad som är bra och dåligt, även från offentligt håll. Så att vi kan ha en underbyggd och genomtänkt uppfattning om direktiv börjar komma…

juli 2, 2009 vid 11:58 f m

Då är vi ju rörande överens, egentligen…