Apropå rättsrötan. Christian Engström, PP:s nyblivne EP-ledamot, kritiserar nu utslaget  i jävsfrågan och använder - tata! – just ordet rättsröta. Engström säger också att han varit nämndeman i sju år och att han ”aldrig sett ett så dåligt åtal”. Och, mer ominöst inför riksdagsvalet är att han framhåller att ”domstolarna inte ens klarar att tillämpa lagarna på ett korrekt sätt”. Vilket ju är ganska magstarkt när nu ett flertal kvalificerade domare – som har till yrke att tillämpa lagen till skillnad från nämndemännen som gör det som en politisk hobby – kommit till samma slutsats.

Engströms uttalande är i och för sig en nyttig påminnelse om varför nämndemän är en dålig idé. Men det illustrerar också en bristande förståelse för hur rättsordningen fungerar från ett parti, som enligt opionsundersökningarna placerar i riksdagen, som oroar. Så låt oss göra ett litet tankeexperiment. (Akademiker älskar hypotetiska resonemang.) Ponera att Piratpartiet kommer in i riksdagen och att i en framtid partiet utser nämndemän som besjälas av samma inställning om rättstillämpning som partiledningen företräder. Nämligen att rättstillämpning som leder till resultat som är politiskt otillfredsställande är ”röta”, även om en majoritet av expertuttolkarna anser att lagstiftningen rimligen måste tolkas på det sättet. Bedöm sedan rättssäkerheten med en sådan lekmannadomare på en skala.

Fundera i ett sådant framtidsscenario över innebörden i ordet ”rättsröta” igen.

About these ads