Regeringen funderar nu över om tvångsgifte skall förbjudas. Det är väl på tiden. Att det fram tills 2009 varit tillåtet att tvinga in en människa i en livslång relation med någon hon inte vill ha en relation med - och en relation som därtill har konsekvenser för individens möjligheter och rättigheter att äga egendom, att bygga sitt eget liv, att förverkliga sig själv som hon själv vill – är direkt obegripligt.
Avskaffandet av dispensen för barnäktenskap är en bra början. Kriminaliserandet av arrangerade äktenskap för äldre barn är också ett gott förslag. Och när ni ändå håller på: Det är dags att ta sig en funderare kring om hemgiften hör hemma i en modern äktenskapsrätt.
3 kommentarer
Comments feed for this article
juni 2, 2009 den 12:04 e m
ape
Blir det inte svårt att bevisa och definiera tvångsgifte? Inte för att det någonsin hindrat någon jurist. Det är väl lite som med människohandel att det är svårt att avgöra när något sker mot en människas vilja. Om man inte vågar motsätta sig ett arrangerat äktenskap, med undantag för ett eventuellt hot om våld, lär man ju inte heller våga kontakta myndigheterna.
Vi borde syssla mer med juridisk filosofi i Sverige. Vad innebär det egentligen att en människa handlar enligt sin egen vilja?
juni 2, 2009 den 12:08 e m
profanum_vulgus
Tvångsgifte är redan förbjudet och tvångsvis ingångna äktenskap är ogiltiga. Såklart!
Att inte få välja helt fritt vem man ska gifta sig med är heller inte det samma som att bli tvångsvis gift. Det är väl det minsta kravet på logik man kan ställa innan folk börjar prata om lagstiftning.
Eller är det förhindrandet av äktenskap som ska förbjudas?
Att ta bort dispensen för personer under 18 år att gifta sig är mycket farligt. Det normala i sådana situationer är ju att det är ett par som väntar barn och vill vara gifta innan barnet föds. Detta är ju också tanken samhället har med äktenskapet, att det ska vara en familjeform.
juni 2, 2009 den 12:18 e m
profanum_vulgus
ape:
Det är nyliberalismens ständiga problem. Man utgår ständigt från skillnaden mellan fri vilja och tvång, men det går inte att dra en gräns mellan de två. Juridiskt har man ju tidigare sett tvång (och hot) som ”trängande” men detta verkar både lagstiftare och domstolar ha glömt bort idag. Istället använder man någon variant av ”ville inte” och drar sedan gränsen godtyckligt från gång till gång.
Om en stor bjässe kommer fram till dig och ryter ”hit med plånboken annars åker du på smörj apjävel” så ligger det nära till hands att uppfatta ditt överlämnande av plånboken som ett tvång (rån: olaga hot + stöld).
Om en tioåring kommer fram till dig och säger ”Ge mig pengar apjävel” så är det inte att betraktas som trängande. Om du ger honom pengar (trots att du inte vill) så har du inte blivit tvingad.
Detta med trängande hot var en bra konstruktion, om en person på grund av ekonomiska problem erbjöd sig (utan att vilja) att vara med på medicintester, eller att arbeta i en fabrik så var det inte tvång.
När definitioner och gränsdragningar försvinner så blir det upp till lagtolkarens fria skön. (Generalparagrafdiktatur).