Billy Butt har ansökt om resning igen. Uppenbarligen anser han fortfarande att rättsväsendet skall förklara att han var oskyldig till det brott som han för länge sedan avtjänat sitt straff för. I en debattartikel i SvD igår tar han upp ett problem när det gäller tillgången till domstolarna i fall av resning, nämligen bristen på tillgång till rättshjälp i dessa fall. Beatrice Ask följer upp med en artikel idag. Justitieministern noterar där att JK har framhållit vissa brister i rättssäkerheten och uttalar också tydligt att rättssäkerhetskraven inte blir betydelselösa när en lagakraftvunnen dom finns.
Svensk rätt är organiserat så att det i praktiken, för de allra flesta, krävs ett ekonomiskt tillskott från antingen rättshjälp eller försäkringens rättsskydd för att man skall kunna bevaka sina rättigheter (med undantag för tvister rörande mindre belopp). Med andra ord är systemet grundat på antagandet att parter och tilltalade inte betalar hela kostnaden för processerna själva. Om parterna måste betala själva – och när parterna står risken för att även betala motpartens kostnader – så avskräcker det många gånger även legitima anspråk eller klagomål. Å andra sidan kan inte skattebetalarna betala för Billy Butts resningsansökningar hur många gånger som helst. Någon gräns måste finnas. Men gränsen måste nog dras om. De nuvarande reglerna medför uppenbara rättssäkerhetsbrister för alla som inte är rika. Oavsett partifärg brukar det råda enighet om att vi skall vara lika inför lagen och domstolen, oberoende av vår sociala status.
Justitieministern berättar i artikeln att en utredning skall tillsättas för granskning av rättssäkerheten. Det låter bra. En aspekt som en sådan utredning borde titta på är om det prutas för mycket på försvarsadvokaternas räkningar. Alltfler försvarare klagar över att de idag inte får ersättning för sitt arbete och att det går ut över deras klienter. Om det stämmer är det ju inte alls bra.
29 kommentarer
Comments feed for this article
maj 6, 2009 den 8:51 f m
profanum_vulgus
Rättssäkerheten borde stärkas så att resningsinstitutet inte behövde förändras. Det skulle dock kräva sådana enorma förändringar att jag har svårt att se att rättssystemet skulle klara av det.
Jag har haft flera ärenden till HD, både resningar och prövningstillstånd. Det har varit människor som är UPPENBART felaktigt dömda. En av dem dömd för brott som inte ens är möjliga i sinnevärlden. Samtliga dömda på helt horribelt ologisk bevisvärdering. Jag har mycket svårt att förstå hur vuxna utbildade människor klarar av att fara med sådana ologiska resonemang.
T.ex:
En man som dömdes för misshandel bestående i att kasta en 75-kilos människa en meter upp i luften så att hon gjorde en volt, något världsmästaren i ryck inte skulle klara! Samme man dömdes också för brott som skulle ha begåtts när det enligt 10-12 vittnen var 35 mil mellan den tilltalade och målsäganden.
En man dömdes för ett brott som skulle ha skett i en viss bil i ett visst garage. Försvararen kunde visa med en teknisk undersökning att bilen inte KUNDE köras in i garaget. Rätten ansåg att målsägandens trovärdighet var högre än den fysiska verkligheten.
Det absolut värsta problemet är ”trovärdighetsbevisning” när rätten väljer att tro på en person som anklagar bara för att rätten vill det. Rätten för då ofta fram floskler om ”lång detaljerad redogörelse”, ”det självupplevdas prägel” och andra helt ovetenskapliga och motbevisade kriterier för en sann berättelse. Rätten utrustar sig helt enkelt med magiska krafter och dömer sedan baserat på vad de förment synska domarna tror.
INGEN normalt begåvad människa kan granska de här ”trovärdighetsdomarna” utan att baxna.
maj 6, 2009 den 8:53 f m
profanum_vulgus
Alltså: Det går inte att redogöra för kort, och det är så jäkla otroligt att folk (särskilt bildade människor) kan vara så jävla dumma i huvudet som många av de som befolkar våra domstolar.
maj 6, 2009 den 10:33 f m
Billy Butt
Jag håller med allting som du skriver som kommentar till min och Beatrice Asks debattartiklar, men det finns en sak som du skriver som jag skulle vilja kommentera. Du skriver att allmänheten ska inte behöva betala min rättshjälp hur många gånger som helst. Där har du fel! Om det visar sig att nya omständigheter framkommer då bör rättshjälp beviljas. Om man då får avslag på resning och det framkommer , en tid senare, flera nya omständigheter då bör rättshjälp återigen beviljas. Rättshjälp bör beviljas så länge en resningsansökan är seriös och så länge de nya omständigheter har vad som av HD kallas för ”ett nyhetsvärde” i målet. Rättssäkerheten är en demokratis starkaste grundpelare. Om en person blir dömd under tveksamma omständigheter och nya avgörande omständigheter,dyker upp är det samhällets SKYLDIGHET att se till att den som misstänks vara felaktigt dömd får alla hjälp i världen att presentera sin sak för Högsta Domstolen. Så länge omständigheterna som föranleder en resningsansökan är av starka natur skall samhället ställa upp med rättshjälp hur många gånger det tar. Allt annat är bara nonsens!
maj 6, 2009 den 10:38 f m
Billy Butt
En sak till…… Om vi inte beviljar rättshjälp kommer vi i framtiden att se ett rättssamhälle i vilket det blir journalister och inte JURISTER som städer upp rättsväsendets misstag genom massmediala avslöjanden av rättsväsendets slarv. Den här trenden har ju redan börjat. Vill du sätta din rättssäkerhet i händerna av massmedierna? Det vill inte jag! Det är juristernas uppgift att administrera rättssäkerheten. För att de ska kunna göra det måste advokater få betalt varför rättshjälpen är en nödvändighet.
maj 6, 2009 den 11:37 f m
profanum_vulgus
Billy Butt:
Det finns praktiska problem med den ordning du föreslår. Det innebär ju att juristen som ska skriva resningsansökan först måste presentera de nya omständigheterna för rättshjälpsmyndigheten. Detta kräver en del arbete, en stor del av arbetet med en resningsansökan är ju inhämtande av bevis, sammanställandet av dessa och sedan presenterandet av dem.
Man får samma problem som idag att bara ideologiska rättsmedvetna jurister jobbar med resningar och dessa fortsätter att tjäna dåligt, samtidigt som de flesta inte har råd att få till en resning.
Ett annat sätt kanske kunde vara att ha ett beslut i förvaltningsdomstol till vilket man fick ett offentligt biträde och kunde ansöka om rättshjälp. Problemet är ju att man kan få samma tröghet som idag.
Vad gäller kostnaderna så är det som alltid jävligt konstigt när folk ska räkna. Säg att dina tio resningsansökningar hade kostat 100 000 styck om en advokat skrivit dem (väldigt väldigt högt räknat om det var samma advokat alla gångerna), det blir en miljon.
Att låsa in dig i 3,3 år kostade skattebetalarna ungefär 3,5 miljoner, men då hörde man inga klagomål på kostnaderna.
maj 6, 2009 den 1:22 e m
Billy Butt
Juristen ska inte behöva presentera omständigheterna för Rätthjälpsmyndigheten. Som ledamot i Sveriges advokatsamfund borde han få en viss trovärdighet hos myndigheten. Den bör tro på honom/henne när han/hon skriftligen anför att starka nya omständigheter för beviljande av resning enl. 58: Kap. §2:4 Rättegångsbalken föreligger. Därefter är det Högsta Domstolens sak att avgöra i fall han haft rätt eller fel angående omständigheternas värde. Ingen vettig advokat i Sverige kommer att riskera uteslutas ur samfundet så ingen skulle ge falska uppgifter i en rättshjälpsansökan
maj 6, 2009 den 1:43 e m
profanum_vulgus
Men så är det ju redan idag när man begär rättshjälp och rättshjälpsmyndigheten avslår ju ganska ofta och man måste klaga, jag hade ett fall nyligen där det tog 4 timmars arbetstid bara att söka rättshjälpen, och då var det väldigt okomplicerat. Då måste ju rättshjälpsinstitutet ändras ganska kraftigt.
Jag tror inte att du menar det, men det låter lite som att om resning inte beviljas så skulle advokatens bedömning varit fel, då kommer ingen advokat våga söka resning på rättshjälp.
Man KAN ju få rättshjälp för resning idag också. En man fick rättshjälp för att söka resning sedan målsäganden tagit tillbaka alla uppgifter och förklarat hur och varför hon ljög (men resningsansökan avslogs).
maj 6, 2009 den 1:42 e m
monica pernroth
Statens kaka är kostsam och man sparar inte…
Vill berätta om en kille, som idag skulle kunnat varit ute ur fängelse, med fotboja och förtjänat sitt levebröd och försörjt sina två barn.
Fotboja får han inte, för han skall utvisas under 4 år. Därför skall han sitta och kosta mer varje dag, tills han skall skickas ut och avrättas.
Han kostar alltså dagligen tusentals kronor där han sitter, oskyldigt dömd.
Man återsänder inte folk regelmässigt längre till Kabul, pga risker enligt ett nytt prejudikat i Migrationsöverdomstolen.
Hans dom togs dock tidigare, som ett lättvindigt beslut av en jävig domstol, trots att inte ens åklagaren hade begärt detta.
Då FINNS ingen annan chans än att begära NÅD hos Justitiedepartementet.
Där har man redan en gång nekat och sagt att det inte finns några skäl att ändra domen med utvisningen.Kanske ger man honom tillåtelse att leva,vid vår andra ansökan.som ligger inne nu.
Hans ”extrastraff” är alltså i princip ett dödsstraff, under 4 år!!( undrar om han sedan kan återuppväckas??)
Då han släpps från fängelset om ca 100 dagar, kommer man troligen att chartra ett plan, vilket inte är billigt.
Han kommer sedan att avrättas vid framkomsten eftersom han redan tidigare torterats av talibanerna och det nu finns ytterligare anledning till ett avrättande, efter nästan 7år i Sv.
Om inte planet chartras omedelbart kommer han att hållas i häkte till ytterligare kostnader i stället för att få börja arbeta och flytta tillbaka till sitt tomma hus.
Barnen blir för alltid faderlösa, precis som modern önskade.
Alla dessa kostnader tar alltså svenska staten i stället för att låta honom återgå till sitt arbete, försörja sig och barnen och ge barnen en far tillbaka och ge honom en rättvis rättegång innan Europadomstolen skall behöva säga sitt.
Lidandet oräknat, så har hans felaktiga dom kostat staten en ofantligt stor summa pengar.
Man fortsätter att bygga fängelser i stor skala i stället för att göra bättre utredningar så att oskyldiga inte behöver drabbas av ”rättvisan”då ord står mot ord och då man döms utan minsta bevis.Han är inte den ende…
juni 14, 2009 den 9:40 e m
jag
Hej Monica! Hur vet du att han är oskyldigt dömd? gått igenom alla hans papper? ..mvh
maj 6, 2009 den 2:21 e m
Macavity
Och sedan var det då problemet med skattemålen (eftertaxering). Här är det inte ens fråga om någon rättshjälp, inte ens om att man kan få sina rättegångskostnader betalda om staten (Skatteverket) förlorar processen. Nettoresultatet är att det i de allra flesta fall är förenat med risk för personlig konkurs att ta en dust med Skatteverket som ju har obegränsade resurser att driva även de mest absurda mål. Har själv upplevt hur ett eftertaxeringsärende som jag vann till mer än 2/3 i Kammarrätten ändå var en Phyrrus-seger. Hade jag inte haft min processgaranti-försäkring hos Skattebetalarnas förening hade konkursen varit ett faktum.
Och sedan ska man ju dömas två gånger i skatteärenden. Eftertaxering i förvatningsdomstol och skattebrottsprocess i allmän dito. Kom nu inte och påstå att eftertaxeringen inte är en dom! Och inte hängerde ihop heller. Man kan bli friad i efteraxeringsmålet och dömd i tingsrätten. Tala om logik!
maj 6, 2009 den 2:30 e m
profanum_vulgus
Macavity:
Vad gäller rättshjälpen håller jag med, men inte i övrigt.
Eftertaxering är inte ett STRAFF, och man kan inte blir straffad två gånger för samma handling. Det är ju helt naturligt, precis som att du kan ha både ett skadeståndskrav och ett straffkrav i en brottmål. Om du har blivit utsatt för bedrägeri, anser du då att den som begått brottet inte ska behöva ersätta dig om han får 6 månaders fängelse?
Att en domstol inte är bunden av en annan domstols dom är också helt riktigt. En dom är ett bevismedel som bara visar att några gubbar/gummor trott en sak och sedan resonerat i skrift om varför de trott det. Om du förlorar taxeringsmålet så anser du väl inte att tingsrätten sedan ska vara tvungen att fälla dig även om de inte övertygats om din skuld?
maj 6, 2009 den 2:37 e m
Börje
Eftertaxeringen i sig är inte ett straff, men dess nära på alltid förekommande kompanjon, skattetillägget, är definitivt ett straff.
maj 6, 2009 den 2:42 e m
profanum_vulgus
Börje:
Ja det är utan tvekan dubbelbestraffning. Men jag vill minnas att både HD och RegR sagt annorlunda.
maj 6, 2009 den 2:47 e m
Macavity
profanum_vulgus:
Jag ber om ursäkt för slarvigt språkbruk. Eftertaxering är naturligtvius inte något straff, men som Börje påpekat är skattetillägget, vilket syns vara mer regel än undantag det definitivt. Alltså två staff, eftertaxering och brottmålsdom i tingssrätt. Hur var det, hade inte EU-domstolen synpunkter på just detta?
Problemet med de två domstolarna är tyvärr att tingsrätten oftast är betydligt snabbare och inte avvaktar taxeringsmålet vilket kan leda till, och tyvärr ofta också gör det, att man blur fälld i tingsrätten och sedan friad i eftertaxeringsmålet. Har själv upplevt just detta som en konsekvens av en självsäker åklagare som inte ens hade vett att konsultera Skattemyndigheten innan han väckte åtal med motiveringen att jag uppsåtligen undandragit mig skatt bara för att jag sedan skulle få Skatteverket att skriftligen medge att uppgifterna i min deklaration inte inte medförde några beskattningskonsekvenser. Upprättelse? Ha………
maj 6, 2009 den 2:49 e m
profanum_vulgus
Macavity:
Låter som att du skulle behöva rättshjälp för att söka resning.
maj 6, 2009 den 3:04 e m
Macavity
profanum_vulgus:
Det har jag redan försökt, med känt resultat ;–(
Dessutom har jag försökt att få RÅ att granska om åklagaren förfarit oaktsamt och alltså väckt ett obefogat åtal. Efter en del skriftväxling överlämnades ärendet hos RÅ till en yngre förmåga som som en papagoja upprepade att eftersom domstolen funnit mig skyldig så hade jag väl begåttett brott och åtalet var således befogat. Till slut gav jag upp!
Problemet här är ju delvis att allmän domstol inte behövar avvakta utslag i taxeringsmålet innan man går till handling. Och då kan det gå som det gick. Sedan är ingen längre intresserad.
maj 6, 2009 den 3:05 e m
karl
Bygg ut rättshjälpen så att den täcker privatpersoners kostnader.Jag stämde länsförsäkringar,de beskyllde mig för att eldat upp mitt eget hus.Jag vann målet efter 4 år i tingsrätten,Länsförsäkringar överklagade och jag förlorade målet,det kostade mig en halv miljon kronor.Hovrättens utlåtande var att jag TROS ha eldet upp mitt eget hus.Vi jag och min familj har aldrig haft med rättvisan att göra,inte ens en parkeringsbot,vi är över 60 år gamla.Men det värsta är inte pengarna,utan att man skulle kränkas på det mest förnedrande sätt.Man måste vara rik,mycket rik för att våga processa mot tex myndighet eller försäkringsbolag,de processar ju med andras pengar.Medborgarrätt heter idag pengar och det råder ingen likhet inför lagen.Socildemokraterna tog bort rättshjälpen på 1990 talet.De borgerliga gör inget åt problemet.Endast misstänkta brottslingar garanterat får alla advokatkostnader täckta.
maj 6, 2009 den 3:17 e m
Macavity
karl:
Min advokat hade en skämtteckning inramad ochupphängd på väggen i sitt bibliotek. Den föreställde en man som just konsulterade sin advokt som då säger till mannen:
”Jag tror du har ett väldigt bra ”case”. Frågan är bara hur mycket rättvisa du har råd med”. Sic!
maj 6, 2009 den 3:28 e m
Dan
Folk i allmänhet inte inser hur pass illa det egentligen är med rättssäkerheten i Sverige.
Tyvärr har jag för länge sedan förlorat allt hop på att lösningar kommer att komma från ”lokala meriter”.
Det är bara att hoppas på att i den närmaste framtid kommer EU att ställa större krav på Sverige och dess rätt systemet. Tills dess grova justiciemord kommer att försätta att ske pga av politiska intresse och kompetens brist.
maj 6, 2009 den 5:08 e m
monica pernroth
Sverige köper sig tyvärr ofta fri från skammen att få kritik från Europadomstolen, genom att då man får ett förhandsbesked att det lutar åt att Sverige har brutit mot någon Artikel så beslutar man hastigt om att göra upp i godo (med skattemedel)
Det ser inte bra ut i världens ögon att Sverige fälls i Europadomstolen eftersom vi så ofta spelar världssamvete.Allt oftare anmäls Sverige att ha brutit mot någon av Artiklarna, men det pinsamt stora antalet anmälningar kommer inte fram i ljuset, eftersom man så att säga kan stoppa dem i säcken utan att trollet kommer ut…
”Friendly Settlements”användes i minst 26 fall i den statistik jag sett år 2000 till 2006.
Några exempel:
I ärende 22771/93 fick en familj 2100000kr i frivilligt skadestånd ,för falska anklagelser mot en far för sexuella oegentligheter samt att myndigheter hade tagit familjens barn. Man undvek således att Sverige fälldes i domstolen i Strasbourg.
Ärende 53970: Maskerade män utanför en programledares hem fotograferades, då de hade hotat familjen. De tre klagande fick 275.000kr.
I ett skattemål med sköntaxering mot en taxiägare betalades det ut ca 405.000kr till den klagande innan målet kommit till domslut.
Ärende 41265/98
Jag hoppas att de två ärenden som jag själv har skickat in, där män blivit dömda i ord mot ord mål, på ett för en vanlig medborgares sätt att se det,rättsvidrigt sätt, kommer att behandlas och inte bli ”struck out of the list” som det brukar heta och som Sveriges regering många gånger kräver.
maj 6, 2009 den 8:01 e m
Cliffrocker
Karl skriver: ”Man måste vara rik,mycket rik för att våga processa mot tex myndighet eller försäkringsbolag,de processar ju med andras pengar. Medborgarrätt heter idag pengar och det råder ingen likhet inför lagen.”
På Rättshjälpsmyndighetens hemsida står följande information: ”Många beslut från förvaltningsmyndigheter, till exempel från Försäkringskassan, ska du överklaga till en förvaltningsdomstol (länsrätten).
Både en förvaltningsmyndighet och förvaltningsdomstol utreder varje fall/tvist noggrant enligt de regler och bestämmelser som finns. Det innebär att de prövar dina möjligheter att få stöd med dina förutsättningar som utgångspunkt. Därför är det många ansökningar om rättshjälp som får avslag i dessa fall. Det finns inte något allmänt hinder mot att bevilja rättshjälp.”
Alla som någon gång fått stifta bekantskap med vilka fel och misstag som tom de mest noggranna myndigheter kan begå förstår det horribla i svårigheten att få rättshjälp vad gäller processer mot myndigheter. Myndigheter har egen juridisk expertis att tillgå och som bekant är sådan av stor betydelse när omständigheter ska föras fram och ledas i bevis inför förvaltningsdomstolar. Den juridiska argumentationen kanske inte är av lika stor betydelse som i annan process men bara att ställas inför ett juridiskt språkbruk kan avskräcka individer från att driva rättmätiga överklaganden vidare. Frågan är om inte det inte snarare skulle ses som självklart att beviljas rättshjälp i dylika fall.
maj 7, 2009 den 6:28 f m
profanum_vulgus
Cliffrocker:
Tanken är ju att domstolen ska ansvara för sakens utredning. Men alla som har suttit med i mål om upphörande av psykisk tvångsvård (eller rättspsykisk vård) vet hur allvarligt rätten tar på det.
Jag hade nyligen ett sådant mål, jag hade innan förhandlingen lagt ner en massa arbete på att försöka få tillgång till klientens journal samt lagt ner arbete på att skriva av delar av journalen (eftersom jag inte fick ta med de delar jag fick se). Men det fick jag inte betalt för. Överläkaren satt och ljög och åberopade handlingar som jag inte fått se och som hon heller inte kunde ange upphovsman till, datum på eller rubrik på som bevis. Den sakkunniga läkaren rapade upp samma saker som överläkaren (som också var hennes chef).
Rätten hade tidigare fattat beslut för samma klient, när jag ringde upp domarna som beslutat om fortsatt vård och frågade vad hans psykiska störning innebar, hur de kommit fram till att det var samma störning som när han dömdes, hur de utfört bedömningen om störningen var allvarlig, hur de bedömt återfallsrisk osv så fick jag bara frågande ”Det kan jag inte svara på” tillbaka.
Domstolarna hade trots tjogtals fall i veckan inte fattat sin roll i LPT-mål.
juni 14, 2009 den 10:27 e m
jag
Billy ärligt! Men är det in redan journalister som städar? några frågor..
1.Undrar varför du har försökt söka resning själv om du vet det inte fungerat?
2.Behöver en resnng alltid vara svår att få eller beror det på om det finns tydliga misstag att bevisa eller om man måste läsa och studera i förundersökning/dom?
3. *slask*har jag läst om och undrar vad det är?
Har det någon betydelse för målet?
varför ligger det i polisens pärm oftast?
Kul om du svara då jag är mycket intresserad av ämnet och orättvisan att oskyldigt dömda inte får upprättelse/ tack
juni 14, 2009 den 10:38 e m
ellen
otrolig dom jag läst i våldtäktsmål är! kvinna våldtagen av sin kille 92 ggr? ärligt är det bara jag som fattar det tragiska? bäddat för anmäla om han går mot hennes regler vilja kanske träffar en ny kvinna,listan kan bli lång då jag tror sånt kan vara anledning.., att det får gå till så i svensk rättsväsende är inge annat än skandal/ mvh själv offer—
juni 16, 2009 den 11:51 e m
monica pernroth
Hej Jag! Du frågade mig för länge sedan om jag hade läst papperen på killarna som jag säger var oskyldigt dömda.
Ja. jag har ägnat ett års tid (heltid!) i att forska efter bevis, lyssna på band, skriva och skaffa fram nya omständigheter som aldrig togs upp i rätten (för båda två)
Tyvärr måste man som Billy vara uthållig och försöka om och om igen!I de här fallen, och särskilt i ett av dem, är det extra svårt, eftersom han nu endast har mindre än 60 dagar kvar och nu har regeringen avslagit hans andra nådeansökan.
Tänk att vi har ”dödsceller” i Sveriges fängelser!!
Han väntar på utvisning, för fyra års tid, men vet att han inte kommer att överleva dessa fyra år. Han och många med honom, vet att han är oskyldigt dömd, men han får ingen resning trots en handläggning som inte är värdigt ett rättssamhälle och trots att det framkommit många nya vittnen och bevis för falska anklagelser.
(Barnen får han troligen aldrig mer återse.)
Det gäller nämligen att hålla hårt i möjligheten till resning och på så sätt visa utåt, att SVERIGES RÄTT DÖMER RÄTT -alltid!
(Skulle någon råka bli friad senare, så är ju han skyldig ändå bara att bevisen blivit för gamla ,säger en välkänd professor.)
Det blir fler och fler som desperata försöker få upprättelse, men ingen lyssnar och trovärdigheten undergrävs allt mer.”Svensson” får inte upp ögonen för vad som händer innan nära eller kära drabbas. Då rämnar allt, det man tidigare trodde var påhitt från andra personer, visar sig stämma.
Polisens utredningar är ofta mycket undermåliga. Då kan ”slasken” vara mycket viktig för den som vill komma sanningen närmare. Där kan finnas namn eller omständigheter som inte betraktades som viktiga och därför genast avfördes och lades i en mapp. Be därför alltid om slasken innan ett mål vunnit laga kraft. Sedan kan det vara svårt att få ut den.
Men den som sitter inne redan, behöver någon som hjälper till att leta fram de bevis som kan finnas gömda. Pengar är inte dumt!Då kan man få hjälp med det mesta, men de flesta har ju inte de tillgångarna så det är precis så som tidigare sagts här av någon, att rättssäkerheten bygger på pengar -och idealitet -skulle jag vilja tillägga…..
juni 23, 2009 den 4:25 e m
jag
Hej Monica! hur många papper i slasken anser du normalt?
juni 17, 2009 den 12:07 f m
monica pernroth
Ellen! Man räknar tex så att om han ”tvingade ” henne till sex
”varje vecka en eller två ggr ” så blir det MÅNGA våldtäkter på ganska kort tid!!Löst framkastade anklagelser BORDE inte få gehör, men tyvärr…
Killen som skall utvisas påstods ha tvingat sin fru ”varje dag” under två års tid!! Det blir många våldtäkter det!Han jobbade sex dagar i veckan 10-14 tim per dag och hade problem med hälsan enligt läkarintyg.
Löst framkastade anklagelser som resulterade i två års fängelse, att aldrig mer få se sina barn och att utvisas under fyra år utan större chans att överleva . (tidigare torterad)
Den statistiken ligger sedan till grund för sådant som står i rubriker att Sverige har flest våldtäkter i Europa etc..
juni 25, 2009 den 8:35 e m
monica pernroth
Hej Jag! Det finns inget ”normalt ”angående hur mycket det är i slasken.
Har sett fall, där det inte fanns ett enda papper (berättelsen här ovan) Där hade man ju inte ens FÖRSÖKT att utreda något.
Sedan har jag läst en slask som var som en dubbel skokartong. Där fanns mycket ”matnyttigt”men det var tyvärr för sent att göra något eftersom resning är så extraordinärt svårt att det knappast existerar vad gäller brottmål.
I båda fallen var det lika tokigt och båda har blivit oskyldigt dömda, utan tvekan för mig, som satt mig in i ALLT.
Sedan är det kanske vanligare, med en normal mapp av diverse förkastade förhör mm.
juli 11, 2009 den 12:24 e m
jag
Tack! vet du någon som har ett intresse att granska såna ärenden om hjälp behövs?