DN skriver idag om den fildelade studentlitteraturen igen. Förlagen kallar det för ”stöld” – vilket det inte är – och det kommer som alltid kommentarer från studenter att litteraturen är ”för dyr” – vilket den kanske är ibland. Mest uppmärksamhet har sajten Student Bay fått, som till förlagens stora glädje vi kan konstatera är en sunkig och hopplös konstruktion. Men det kanske kommer mindre hopplösa försök längre fram. Och då kan det få betydelse.
Är kurslitteraturen ”för” dyr? Det beror på vad man tycker att innehållet i framställningen är värt, i förhållande till målsättningar att klara examinationen men även – viktigare, hoppas jag naivt – förhållandet mellan priset och den kunskap och insikt som verket kan förmedla. Billiga böcker kan vara alldeles för dyra ibland, medan böcker med högt pris kan vara billiga.
”Så där kan man argumentera om man har en lön och bokstipendier, men för studenter så är den krassa verkligheten en annan – här handlar det om att vrida på varje krona!” För vissa studenter är det så, men långt från alla. (Många gör som jag gjorde och arbetar vid sidan om eller sparar pengar från sommarjobbet.) Men om man nu har ont om pengar så finns det i princip alltid en möjlighet att läsa böckerna gratis. Nästan all kurslitteratur finns på bibliotek. Man kan beställa även från andra bíbliotek. Och om man har ont om pengar får man helt enkelt se till att vara mer förutseende än sina studiekamrater och beställa böckerna en bra stund innan kursstarten – litteraturlistorna finns alltid ute i förväg.
Det är förstås billigt och bekvämt samtidigt om man kan ladda ned hela boken i pdf. Och det är ju som Jakob skriver: Vem vill inte spara in pengar på kursböckerna om man bara kan? Men det leder ändå till konsekvenser. Jag är helt övertygad om att om fenomenet ökar så påverkar det utbudet av kurslitteratur på svenska. Inkomsterna från royalties är för många den enda uppmuntran man har att skriva en kurslitteraturbok istället för att skriva ett vetenskapligt verk. Om inkomsterna blir lägre är det bättre att skita i att skriva kurslitteratur och istället göra något annat. Studenter kommer få mindre god och uppdaterad litteratur att tillgå, och mindre på svenska, i framtiden.
Nu förstår jag att de av er som kopierar era böcker eller laddar ned Civilrätt i pdf inte tänker så mycket på det. Ni tänker som jag själv gör när jag slänger batterier bland hushållssopor: Vad har kommande generationer egentligen gjort för mig? Jag har stor förståelse för den typen av egoism. Och det är min stora förståelse för egoism som gör att jag hellre skriver annat än kurslitteratur.
7 comments
Comments feed for this article
augusti 18, 2008 vid 9:25 f m
Lite tveksamt om kurslitteraturens pris « Jakob Heidbrink - Meddelanden från juridikens maskinrum
[...] för övrigt också Mårten Schultz insiktfulla blogginlägg i sammanhanget. Till det som Mårten skriver kan man kanske tillägga att för oss [...]
augusti 18, 2008 vid 5:31 e m
Mumfi
Jag ser flera lösningar på detta.
Man skulle, till exempel, kunna öronmärka en del av bidragsdelen på studiemedlet i form av ett bokstipendium som inte gick att använda till annat. För de flesta studenter vore detta ingen skillnad mot idag.
Man skulle även kunna kräva av anställda lärare på universitetet att de producerar studielitteratur, som en ingående del av tjänsten. Rättigheterna kan de behålla själva, men produktionen skulle öka. Jag är lite kluven till huruvida man producerar bra material under ”tvång”, men likadant förväntas man producera bra material med bara det tveksamma ekonomiska incitamentet som en upphovsrätt är idag… Behålla jobbet kanske är att betrakta som ett likadant ekonomiskt incitament.
Vad man aldrig kommer att kunna göra är att hindra kopieringen. Om kopieringen är ett problem för producenterna måste man hitta vägar att få materialet producerat på andra premisser än upphovsrätt.
augusti 19, 2008 vid 6:48 f m
Marcus Andersson
Visst förändrar ökad nedladdning incitamentsstrukturen för lärare.
De kanske inte längre finner det nödvändigt att inkludera 6 böcker (varav 4 egna) i en 5-poängskurs
Istället kan jag tänka mig att man skriver mindre delar själv och distribuerar dessa elektroniskt. I kombination med forskningsnära aktuella artikelkompendier borde det räcka långt.
Ett annat exempel är att göra som MIT där skolan har bestämt att allt kursmaterial ska finnas tillgängligt på nätet för fri spridning. De flesta amerikanska universitet finns också representerade på iTunes University med massor av nedladdningsbara föreläsningar.
Visst finns det en poäng med mångfald och lokal anknytning i kursmaterialet, men att alla svenska universitetslärare sitter hemma och filar på varsin introduktionsbok verkar inte helt rationellt.
augusti 19, 2008 vid 10:39 f m
Tetris
Om alla universitetslärare vore tvungna att skriva kurslitteratur, skulle det plötsligt finnas alldeles för många böcker! I princip skulle varje lärare bli tvungen att skriva sitt eget material, i stället för att kunna använda någon annans bok.
augusti 19, 2008 vid 12:27 e m
martenschultz
Idag fick jag en förfrågan från ett förlag jag tidigare inte haft att göra med. Kanske min blotta fåfänga är ett tillräckligt incitament för att skriva saker?
augusti 29, 2008 vid 6:40 f m
Nannan
Kära hjärtanes Mårten, ibland undrar jag om du verkligen pluggat med studiemedel eller fick hela din utbildning från ”pappas kreditkort”.
På vår juristutbildning kostar litteraturen i genomsnitt 1500-2500 per kurs och kurslitteraturlistan finns i bästa fall tillgänglig en vecka innan kursstart, vilket på 5 poängs (7,5hp) kurser gör det näst intill omöjligt att hinna beställa från billiga internetbokhandlar om man vill ha böckerna innan tentan. Dessutom ska heltidsstudier faktiskt vara heltid, med innebörden att man inte ska behöva jobba vid sidan av för att det ska gå ihop. Och risken att det skulle gå ihop är nästan obefintlig förutom 25 augusti och 25 januari när studiemedlet är förhöjt.
augusti 30, 2008 vid 5:58 f m
martenschultz
Haha, näe, något pappas eller mammas kreditkort fanns inte med. Jag arbetade dock extra under hela min juristutbildning, som vårdbiträde på nätterna och telemarketing. Jag sorterade även julkort. Det faktum att det är heltidsstudier betyder inte att man inte kan behöva arbeta extra ibland: Studielånet är ju inte någon motsvarighet till en vanlig lön utan bara ett basskydd.
Dock: Jag köpte inte alla böcker och de jag köpte var ofta beg. Jag lånade mycket på bliblioteken. Dyrast var processen, där jag köpta alla Ekelöf. Men de använder jag å andra sidan fortfarande.