En bra sak som FRA-debatten förde med sig har varit att alltfler börjat intressera sig för integritetsfrågor. Plötsligt TALAR vi om integritet och integritetsskydd. Vad innebär det att bli kartlagd eller klassificerad? Spelar det någon roll om det sker i smyg om inte informationen används till något negativt? Varför bör jag bry mig om att staten sparar biologisk information från mig som tagits från ett blodprov för länge sedan?
Integritetsfrågan har vaknat. Folk engagerar sig. Det bådar gott för framtiden. För det politiska samtalet i alla fall.
I FRA-debatten i sig har några nya saker kommit till som varit intressanta och välskrivna och väldigt mycket mer som inte varit det. FRA:s GD hade i helgen en mycket välskriven och avväpnande debattartikel i SvD. (Till skillnad från utrikesministerns kommentar, som inte bidrog till något lugn.) Rubriken lyder ”FRA kan inte spana på folket”. Men som jag förstår det är väl det helt enkelt fel. Om jag skickar ett email via mitt G-mail-konto till en kollega i England med ordet ”uran” i så finns det väl visst en risk att meddelandet snappas upp. Och då har jag, som – vill jag framhålla – inte planerat eller varit inblandad i något brottsligt eller samhällsomstörtande (i alla fall inte de sista veckorna) blivit utsatt för ett integritetsintrång som inte motsvarades av någon reell risk. Och det är ju det som är oacceptabelt.
Andra läsvärda saker har också tillkommit. Lars Berge drar paralleller till de amerikanska erfarenheternai en spännande kolumn. En ovanligt rak DN-ledare tar upp PKU-registret, och i samma tidning så diskuteras patientdatalagen av Anne Lindén.
Det här är bara en början på en fördjupad och viktig debatt. Därtill har vi diskussioner om det vansinniga EU-förslaget om buggning och senare i höst kommer vi att diskutera telefonbolagens skyldigheter att bevaka sina kunder för statens räkning. Integritetskommitténs viktiga slutbetänkande kommer att generera fler analyser än vad det ännu har gjort. De första Caroline von Hannover-anknutna fallen kommer förr eller senare att anhängiggöras vid svenska domstolar. Min gissning är att integritetsfrågorna kommer att prägla det rättspolitiska samtalet under kommande år.
***
Och när nu frågan om rättigheter är på agendan: Thomas Gür påminner oss om varför en rättighetsdiskussion som inkluderar även s.k. sociala rättigheter, eller välfärdsrättigheter, gör begreppsbildningen ohållbar. Rättigheter är negativa. Period.
6 comments
Comments feed for this article
juni 30, 2008 vid 11:01 f m
Anders B Westin
Mårten du skriver:
”Vad innebär det att bli kartlagd eller klassificerad?”
Jag svarar: Från den första sekund efter den medvetna befruktningen börjar kartläggningen och klassificeringen.
Vad är det?
Jo livet.
Livet = Selektion.
Kan du tänka dig ett digital virtuell verklighet utan kontroll.
Vet du vad denna typ av drömmar alltid har benämnts : Utopier
Vet du vad tjyvlyssning och skvaller hade för funktion i det alldeles nyligen existerande bondesamhället.
Klassificering och social kontroll. Kan människor bete sig annorlunda bara för att smarta människor kan koda och skicka signaler i fiber. Det är bara en ny variant av mänsklig selektionsarena.
Människan lever fortfarande kvar i djungeln. Där måste man veta vem som är vän eller fiende.
MVH
juni 30, 2008 vid 12:30 e m
Erik
Jag håller inte med om att FRAs GD skrev någon debattartikel värd att hänga i julgranen.
”Hur blev det så här? Varför bemöts debattglada lekmän med respekt medan erfarna yrkesmänniskor avfärdas? Varför slipper den ena sidans argument granskning medan den andra misstänkliggörs? Varför bemöts de inte likvärdigt?”
Det här partiet tyckte jag var väldigt talande, vilka de erfarna yrkesmänniskorna är har jag inte listat ut, jag antar att det är riksdagledamöter han menar. Vilka andra har uttalat sig positivt om förslaget? Och att FRA sidans argument granskas är väl inte så konstigt, om de verkligen försvarade och förklarade sina argument så skulle detta väl innebära att motsidans argument bemöts?
FRAs svårighet att själva reda ut sina argument är nästan skrattretande
”En stor mängd internationell trafik går genom Sverige. Genom att FRA får spana i den trafik som går i tråd över gränsen kan FRA förse sina uppdragsgivare med information ur den internationella trafiken. Den inhemska trafiken får FRA fort- farande inte spana på.”
Vad menar dom med inhemsk trafik och hur kan de veta vilken det är är väl frågan som man aldrig får svar på och är upprinnelsen till att många tror att det är massövervakning av svenskar det rör sig om. Den ”inhemska” trafiken går ju trots allt i tråd över gränsen precis som den ”internationella”.
Slutligen:
”En vidrig tanke. Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?”
Ja hur kan någon tro det, ens om en riksdag som om opinionsmätningarna har rätt kommer att delvis bestå av Sverige Demokrater…
Ursäkta att jag fick lite fnatt i det här inlägget, men jag tycket att de pinsammaste inslagen i den här debatten är de som FRA står för. Jag kan inte förstå att regeringen låter dom yttra sig alls.
juni 30, 2008 vid 12:34 e m
Anders
Som jag ser det sker det oacceptabla inte i och med själva eventuella uppsnappandet/registreringen av ditt meddelande till kollegan i England, utan något som många försvarare av lagen inte riktigt tycks ha förstått – nämligen att _all_ trafik givetvis måste läsas av för hitta det FRA vill åt. Ditt meddelande analyseras i vilket fall som helst, låt vara att det sker mekaniskt och att du förmodligen aldrig kommer få reda på huruvida det fastnade eller ej.
Det var också något som Lagrådet noterade i sitt yttrande:
”Lagrådet anmärker att detta intrång, i motsats till vad som anges i lagrådsremissen men i enlighet med vad som har anförts av vissa remissinstanser, sker redan genom att staten bereder sig tillgång till teletrafiken och inte först när ett visst meddelande avskils för analys genom sökbegreppen. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad behandling.”
http://www.lagradet.se/yttranden/Forsvarsunderrattelseverksamhet.pdf
juli 2, 2008 vid 8:18 f m
Advokatsamfundets generalsekreterare mot FRA-lagen « Jakob Heidbrink - Meddelanden från juridikens maskinrum
[...] kritik som kommit från många olika håll: Mårten Schultz har bloggat om integritetsaspekterna här och jag själv har bloggat om rättsstatlighetens oskuldspresumtion [...]
juli 7, 2008 vid 10:31 e m
Peter
”Men även om samtliga politiker i Sverige skulle tala sig rödmosiga om att bostaden är en ”social rättighet” kommer det inte att finnas fler bostäder för det, förrän någon börjar betala för att bygga dem.”
Nej, det är ju visserligen sant. Men om ingen avlönad auktoritet (polis, åklagare, domare) hindrar mig från att hindra andra att göra som de vill, så kan samtliga politiker tala sig rödmosiga om en rätt till frihet – den kommer inte finnas ändå, förrän någon börjar betala för den.
juli 19, 2008 vid 10:12 f m
Integritetsskyddet: Vår tids stora rättspolitiska fråga « Mårten Schultz.
[...] Integritetsskyddet, eller snarare rätten att få bli lämnad ifred, har seglat upp som vår tids stora rättspolitiska fråga. Det är en naturlig utveckling i ljuset av att det genom modern teknik blivit så mycket lättare [...]