Om X sätter in en kamera i mitt badrum, men aldrig tittar på filmen – har min integritet då drabbats?
Jag säger tveklöst ja. Integritetsskyddet omfattar även rätten att få bli lämnad i fred från andras informationsinsamlande rörande mitt privatliv och mitt familjeliv. Skadan sker redan när insamlandet, ja – redan det potentiella insamlandet, sker.
Rätten till privacy, att bli lämnad ifred, diskuterades i går på ett seminarium i Oxford. Den engelske privacy-experten, utredare för olika myndigheter och forskare, talade om olika regleringstekniker. Transparensen var en viktig faktor förstås, att den som övervakas alltid skall kunna få veta vad som samlats in, även om ingen annan gör det. Eller kan man anlägga äganderättsraster på saken och hävda att varje gång någon samlar in information om mig så skall hon betala för det. (Påminner om immaterialrättsliga resonemang alltså.)
England har inte en stark tradition här. Mycket CCTV, kameraövervakning blev det. Och en del sparade personuppgifter i smyg. Snart kommer därtill det nya ID-kortet, som verkar integritetskränkande om något.
Men inget går upp mot FRA-lagen:s bredd och svepande integritetsinskränkningar. En extrem lag. Den mycket balanserade engelsmannen hade följd den svenska utvecklingen, som ur ett internationellt perspektiv sticker ut.
Kanske kan Europakonventionen hjälpa till. Den gör det allt mer. Art. 8 i Europakonventionen skyddar privacy, allas rätt att slippa intrång i familjelivet. Skyddet får vika för tunga samhälliga intressen. Men bedömningen skall göras från fall till fall. Om staten samlar in information om mig, eller kan göra det, skall åtgärden vägas mot just den åtgärdens potentiella vinster. Om jag är ”oskyldig”, finns det inget samhälleligt intresse av att bevaka just mig. Då skall staten i allmänhet låta bli.
Men det lär väl bli svårt att angripa åtgärderna med Europakonventionen eftersom vi inte får veta hur och när vi bevakas. Det är ju det som är det skrämmande. Och det är det, just det, som gör det här till en ödesfråga för regeringen , riksdagen och en av vår tids stora rättspolitiska frågor.
5 kommentarer
Comments feed for this article
juni 18, 2008 den 10:46 f m
Marcus
Detta papper verkar komma fram till en snarlik slutsats som dig, även om det främst riktar in sig på att kritisera ”nothing to hide”-argumentet.
juni 22, 2008 den 10:02 f m
Mary
Ja, hur kunde detta beslut drivas igenom. Inget förnuft och ingen rationalitet inblandad vad det verkar. Skrämmande. Jag gjord en lite fundering kring gruppdynamik på morgonkvsten.
juni 23, 2008 den 6:18 e m
Josef Boberg
Hmmm… – Vad spelar det för roll egentligen – enär Wi ändå ej haft någon DemoKrati – i meningen folkstyre – i Sverige under min mer än 67-årade levnad ?
Mer om vad jag menar med folkstyre på
http://josefboberg.wordpress.com/2008/03/14/demokrati
juni 24, 2008 den 12:12 f m
Johan Ronström » Blog Archive » Övergreppet sker vid insamlandet!
[...] Schultz, forskare och lärare i juridik, sammanfattar kort och koncist vad det handlar om i sin blogg: Om X sätter in en kamera i mitt badrum, men aldrig tittar på filmen – har min integritet då [...]
juni 30, 2008 den 12:47 e m
David
”England har inte en stark tradition här.” skriver du. Och jag säger att du har fel. England har en mycket starkare tradition av personlig integritet än Sverige nagonsin haft…med eller utan CCTV-kameror.
För att ta nagra exempel, se hur tidningar tillats rapportera kring pagaende rättegangar och vad de kan skriva om människor som blivit häktade men ännu inte dömda. Se ocksa vilka möjligheter till upprättelse som personer som blir kränkta av media har i England.
Som motexempel, se personnummer i Sverige, nagot som nästan aldrig diskuteras idag men som möjliggör en extremt effektiv samkörning av databaser och kartläggning av alla medborgare, debatten som skulle resultera fran ett sadant förslag i England skulle vara mycket intressant att följa.
För övrigt är det intressant över huvud taget att se kvaliten pa den offentliga debatten i England jämfört med Sverige. I England later man jurister skriva spaltmeter i de stora dagstidningarna där de analyserar viktiga beslut. I Sverige är det nagon underkvalificerad pojkvasker fran journalisthögskolan som skriver ihop lite osammanhängade dravel fyllt med faktafel när man försöker analysera viktiga lagändringar eller domslut.