För ett tag sedan skrev jag så här:

Är det för övrigt inte hög tid att göra barnbidraget behovsprövat? En dyr transferering av tusen spänn i månaden även till rika människor. Varför?

Idag kommer Maud Olofsson till samma insikt. (DN, SvD.) Den stora orättvisa som Olofsson menar att folk reagerar på är att rika kan sätta in pengarna som ett sparande till sina barn. Litet futtigt som argument. Själv undrar jag om inte det blotta faktum att, säg, två föräldrar med 60000 kr var i månadslön  utan något behov i familjen kan kvittera ut pengar från skattepengar som skulle kunna användas till något viktigare är en större rättvisefråga än så.  

**

Socialdemokraterna har opponerat sig. De vill inte skapa ett ”fattigbarnsbidrag”. Märkligt ordval. Är bostadsbidrag, a-kassan och underhållsstödet (tidigare bidragsförskottet) och alla andra transfereringar som sker till behövande ”fattigbidrag” enligt Socialdemokraterna? Även andra partier är negativa, med det något märkliga argumentet – inte bara rent srpåkligt – att det skulle ”störa arbetslinjen”. Risken för enorma administrationskostnader torde inte heller vara så stora. Bidraget borde enkelt kunna kopplas till SGI. Men i grunden är det en rättvisefråga. Varför skall låginkomsttagare tvingas  sponsra höginkomsttagare utan behov?

**

Se för en annan, intressant, synvinkel Niclas Berggren.

About these ads