Rättsstaten har kapitulerat inför vardagsbrotten. Hur kan man annars förklara den statistik som visar hur många av de mindre allvarliga brotten i princip aldrig blir lösta. Polisen lägger sina krafter på att fånga in mördarna och rånarna och sina resurser på oanvändbar utrustning. Under tiden slipper tjuvarna, Internet-bedragarna och sol-och-vårarna undan.
Så har det låtit de senaste veckorna. Det är en debatt som behövs. Det finns nämligen inget vardagligt bakom “vardagsbrotten”. Uttrycket kan få det att låta som något som hör till vardagen, som hör till sådant man bara bör vänta sig. Men för de som utsätts för vardagsbrott är det väldigt sällan något vardagligt. Att bli utsatt för ett inbrott eller en misshandel på tunnelbanan kan tvärtom bryta sönder en vardag fullständigt för de som drabbas.
Kampen mot vardagsbrotten borde med andra ord prioriteras. Vi behöver litet mer Rudy Guiliani i svensk kriminalpolitik. Och en helhetssyn som går bortom “Mer pengar till polisen” och ser på rättssväsendet istort.
7 comments
Comments feed for this article
mars 13, 2008 vid 10:27 f m
populisten
Håller med dig helt och fullt. En sak förtjänar dock att tilläggas, nämligen sambandet mellan mindre brott och grövre. Det är ju ytterst få som slår ihjäl någon eller rånar banken som start på sin brottsliga bana. Dessutom begår grova brottslingar småbrott också vilket kan vara lättare att sätta dit dem för (Al Capone fälldes för skattebrott och inget annat, men i finkan hamnade han likafullt). Alltså torde en satsning på bekämpande av “vardagsbrott” även ge utslag i en minskning av de grova brotten.
mars 13, 2008 vid 11:11 f m
Sture Åström
Ett konkret förslag
Jag har föreslagit att ungdomar och småbrottslingar skall förses med en “Lokator”. Det är en fotboja som kombineras med en GPS-mottagare och en mobiltelefon. GPS-mottagaren fastställer koordinaterna för bärarens position, vilka telefonen meddelar till polisens dator, som loggar data.
Den bör inte kallas “boja” eftersom bäraren är lika fri som jag så länge han håller sig inom lagens ramar.
Den som varit på platsen, där man klottrat, gjort inbrott eller liknande, behöver polisen bara åka och hämta. I realiteten verkar givetvis vetskapen om detta mycket avtändande, så att bäraren i de flesta fallen avstår från brottet.
Kvinnor som förföljs av sina män får bättre skydd om både hon och mannen får en lokator. Hon behöver då inte vara instängd i en “frizon” utan kan gå ut på stan och där bli varnad ifall mannen kommer för nära.
Rikspolisstyrelsen har gjort ett pilotförsök med utrustning som idag inte är helt lämpad för uppgiften. Stalkningsutredningen överväger vilka lagändringar som är nödvändiga för att göra användning på “förföljare” (stalkers) möjlig. Men det politiska etablissemanget är mycket tveksamt till tekniken.
Jag menar att användningen måste breddas i takt med att tekniken når tillräcklig tillförlitlighet. En mycket väsentlig användning bör vara på ungdomar. Hade odågorna i Rödeby burit lokator, hade de blivit avtända redan vid tanken på att åka i riktning mot den olycksaliga gården.
Eftersom påföljden är så mild, bör den kunna användas mot underåriga. De behöver ett verksamt tecken på att samhället både VILL och KAN upprätthålla lag och ordning. Idag är samhällets alla reaktioner snarast bevis på motsatsen.
De invändingar som reses avser integriteten. Min åsikt är enkel:
All civilisation bygger på förtroende medborgarna emellan. Då kan de också respektera varandras integritet. Men den som förskingrat sitt förtroende genom att begå brott, kan inte begära samma integritet som hederliga. Förtroende har man inte rätt till sedan man avtjänat ett straff. Det måste man visa att man förtjänar.
Således bör lokatorns diskreta intrång i “opålitligas” integritet vara mycket väl motiverad. Det skulle dessutom minska behoven att göra intrång i allas vår integritet med övervakningskameror överallt.
Det är så självklart vettigt att hålla koll på dem som visat att de är opålitliga, att det nästan är omöjligt att tala om det i dagens PK-Sverige.
mars 13, 2008 vid 1:08 e m
martenschultz
Skall alla ungdomar bevakas så här?
mars 13, 2008 vid 1:28 e m
Sture Åström
Mycket få behöver bära Lokator
Självklart skall inte alla ungdomar bevakas med lokator. Jag skrev att det gäller de “opålitliga”. Kanske skulle jag skriva de som bevisat att de är opålitliga.
Om så bara tre tonåringar på tre skolor av alla de 40 som finns i stan skulle förses med lokator, så skulle ryktet spridas, så att effekten når flera tusen.
Om de ex.vis busat med moped, vilket idag nästan aldrig ger någon påföljd, skulle datorn snabbt konstatera att de åkt där det var förbjudet och att de åkt fortare än en moped får köra. Polisen får fällande bevis och kan ingripa snabbt med mycket liten belastning på dess resurser.
Genom att demonstrera verklig “nolltolerans” för några ungdomar, lär sig deras kamrater det allra viktigaste: Samhället VILL och samhället KAN upprätthålla lag och ordning.
De som tänder på skolorna, har säkert visat sådana tendenser dessförinnan att de förtjänat att bära lokator. Sedan kommer de allra flesta av dem att sköta sig, så att mordbränderna minskar. På lång sikt innebär det att rekryteringen till grövre kriminalitet stryps.
mars 13, 2008 vid 3:49 e m
populisten
Vore det inte smidigare att operera in ett litet chip under huden på alla redan vid födseln? Tekniken finns redan.
mars 13, 2008 vid 7:53 e m
Sture Åström
Inga chip och inte på hederliga
Jag antar att du skämtar, populisten, men för säkerhets skull vill jag bemöta dig.
Ett chip kan inte på långa vägar ersätta en lokator. Det har ingen GPS-position och ingen sändareffekt. Det kan bara svara på en signal utifrån på nära håll.
Sen var jag tydlig med att intrång i integriteten, även om det är litet, inte skall drabba hederliga medborgare. Det är bara den lilla grupp som ställer till ofog, som vi skall hålla koll på, eftersom de bevisat att det behövs.
mars 14, 2008 vid 6:50 f m
Peter
Det behövs inga extrema åtgärder. Lite färre genuspedagoger, lite fler poliser. Lite mindre sexköpslag, lite mer riktiga brott.