I dagens SvD skriver Gudmundsson, en av Sveriges bästa opinionsjournalister, om tillslaget mot Svenska motståndsrörelsen, som resulterade i att tre personer nu sitter häktade misstänkta för bland annat grovt vapenbrott och förberedelse till grov skadegörelse. (Ett väntat tillslag, förklarar polisens expert på extremism.)

Behandla nazisterna som terrorister, anser Gudmundsson, och raljerar över de tentativa brottsrubriceringarna som han jämför med Jönsson-ligan. Nu tycker inte jag att det finns något löjligt alls med grova vapenbrott eller grov skadegörelse. Det är väldigt allvarliga brott, som kan ge relativt sett långa fängelsestraff. Grova vapenbrott – då talar vi om handlringar som innehav av automatvapen. Och grov skadegörelse är inte klotter på tunnelbanan utan betydligt allvarligare saker. Men det viktigaste att notera är hur som helst att förundersökningen precis kommit igång. Vare sig jag eller Gudmundsson vet vad ett senare åtal kan omfatta.

Den mest intressanta konsekvensen av resonemanget är dock: Om nazister skall behandlas som terrorister, hur skall vi då behandla terrorister? Det finns särskilda straffrättsliga regler för terrorister (SFS 2003:148) som bygger på ett europeiskt initiativ. Som liberal upplever jag terrorlagstiftningen som problematisk. Terrorlagstiftningen utgår nämligen från att vissa syften bakom en brottslig handling kan göra den mer kvalificerad. Jag är generellt sett skeptisk till att flytta fokus från gärningen till gräningsmannens psyke i den straffrättsliga prövningen. Nu är det i och för sig så att den straffrättsliga prövningen allmänt förutsätter vissa psykologiska spekulationer i form av uppsåtsresonemang, men det finns anledning att bibehålla fokuseringen på handlingarnas karaktär snarare än förövarens intentioner. Är det värre att mörda en person tillhörandes en viss etnicitet för att hon har denna etnicitet, än att mörda en person för att hon har en ful mössa? Bör det anses värre?

Den största risken som jag ser med särskild lagstiftning om terrorism är att den ofta förenas med synsätt som i praktiken innebär ett kompromissande med traditionella rättssäkerhetsgarantier. De av oss som värnar om den liberala rättstaten bör alltid vara extra vaksam när terroriststämpeln tas fram.