Tidigare skrev jag några inlägg om skadeståndskraven i den s.k. bordellhärvan. JK har nu beslutat att inte utge skadestånd till de som i SvD med ännu en pigg neologism kallas för ”bordelloffer”. Preskriptionen satte stopp. Det är inte så överraskande.
Nu behöver inte det nödvändigtvis betyda att det är slut här. De skadeståndskrävande kan ju gå till domstol. Men jag har svårt att se att domstolen skulle kunna komma fram till något annat än JK.
Se tidigare inlägg:
Bordellhärvan (där jag tar upp några principiella saker om preskription)
Och här, kanske en fortsättning: Mer skadestånd i bordellhärvan
8 comments
Comments feed for this article
februari 26, 2008 vid 10:27 f m
JM
”Den dåvarande åklagaren Erik Östberg har nyligen sagt att han trodde på flickornas uppgifter men lät sig påverkas av de utpekade sexköparna under utredningen och därför aldrig utredde frågan om otukt.
– Jag fick åtskilliga samtal från män som var oroliga för sitt familjeliv och för sin sociala ställning. När det ringer en darrande människa som ser sitt sociala liv stå på spel, det berör en ju, har Erik Östberg sagt. ”
Är inte detta i sammanhanget otroligt svagt argumenterat med tanke på att det handlade om övergrepp på barn? Är utpekade individers oro för sin sociala ställning vara ett argument för att inte utreda?
februari 26, 2008 vid 10:54 f m
hermanubis
Det är tragiskt det som hänt men jag kan förstå i sig att det blev stopp nu. Det är en skandal utan lika det som skedde då och det som säkert sker idag. Politiker och fackpampar som är förmer än lagen och alla andra.
En fråga man kan ställa sig är, är det ett mindre brott om det är en sosse som knullar ett barn?
februari 26, 2008 vid 10:54 f m
Ch
Naturligtvis kan de vara argument. Hur de sedan bedöms är en annan femma.
februari 26, 2008 vid 11:20 f m
xf-108
Hahaha, ”bordelloffer”. Nu har jag ytterligare något att kalla mina kompisar.
februari 26, 2008 vid 11:43 f m
Ottar
Någon framgång i domstol lär dessa ”bordelloffer” inte kunna få. Deras enda hopp står väl rimligen till regeringen, som skulle kunna utbetala någon form av ersättning ex gratia.
Det finns många moment i denna historia som är djupt upprörande. Förutom att landets justitieminister hade samlag med barn och att Erik Östberg mer eller mindre medgivit korruption, så är Olof Palmes agerande det mest smaklösa. DN:s dåvarande redaktion valde att agera medlöpare till makten och Peter Bratt hamnade i kylan, vämjeligt!
februari 26, 2008 vid 12:01 e m
Erik
Finns det nånting den politiska eliten i det här landet inte kan göra? Hade Nixon varit socialdemokratisk statsminister i Sverige hade vi fått reda på vad som hände på Watergate 30 år senare i en SOU som ingen journalist ens vågar öppna.
februari 27, 2008 vid 8:14 e m
populisten
Alla ni som så tvärsäkert uttalar sig om korruption och pedofili då det begav sig vill jag ska begrunda att en av anledningarna till preskriptionstid är att bevisläget blir allt sämre när åren går. Efter 30 år kan man inte längre lita på vad som är minnen och vad som är efterhandskonstruktioner.
Det betyder ju att man inte heller säkert vet att det inte ligger något i anklagelserna. Kanske bäst att lyssna till lagboken som jag tror säger att ”det som är glömt ska få vara gömt” angående preskription.
mars 2, 2008 vid 1:47 e m
Elisabeth
Utgången var väntad. Att regeringen skulle besluta om skadestånd ex gratia är inte troligt. Det skulle, indirekt, betyda att man erkände att tidigare ministrar gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp. Det finns mer än en sida att ta hänsyn till i det här fallet.
Och – allvarligt talat är det oehört svag bevisning att någon som ska ha blivit utsatt för sexuella övergrepp ett par år senare anser sig känna igen gärningsmannen på tv, därtill en mycket känd gärningsman som hon rimligen borde ha fått syn på tidigare.