DN rapporterar om ett rekordhögt skadestånd till en mobbad skolelev. (Se även SvD.) Om jag förstår det rätt av DN:s något kryptiska artikel så har kommunen som ansvarar för skadan accepterat en förlikning på 87500 kr. De omständigheter som DN ger av fallet tyder på att det varit fråga om allvarliga, eller – för att uttrycka det på mindre juridisk prosa – vidriga, övergrepp.
Förlikningen har sin bakgrund i den lag om skadestånd för kränkningar av elever som infördes för något år sedan. När nu lagen börjar ge det resultat som många hoppats på – större möjligheter till ersättning från skolans huvudman (ofta kommunen) – erkänner jag villigt att jag tidigare trott att lagen skulle bli något av en papperstiger, att den inte skulle leda till särskilt stora skillnader i praktiken. Men se där hade jag fel.
***
Uppdatering: DN ägnar sin huvudledare åt mobbning efter gårdagens dom. Åter igen lyckas DN skriva en utförlig ledare i en rättspolitiskt viktig fråga utan att ha en enda åsikt om rättsläget.
2 kommentarer
Comments feed for this article
december 11, 2007 den 9:36 e m
Anonym
Glädjande att ett tämligen högt skadestånd dömts ut.
Det var denna pojke som vart fasttejpad, de som sett bilderna kan föreställa sig den dödsångest det framkallar, likt en tvångströja, eller när nån blir inlindad i en matta och vänd upp och ner, individen är helt rörelsehämmad och utlämnad till godtycke av omgivningen. Skador som
ofta ger men för livet i form av cellskräck e dyl.
Skolor har tagit alltför lätt på det här med mobbing, själv när jag sprang hem från mina mobbare i början på 70 talet och berättade för skolan, var det jag pg av frånvaro de missade lektionerna som vart ”straffad” de shithögar som mobbade gjorde man inget åt.
Sett mot den slappa attityd som då rådde kan jag bara applådera att saker inskärps.
februari 21, 2008 den 2:53 e m
Anonym
14-åringen är en hjälte
Äntligen börjar utsatta få ersättning. Jag är en man som idag är 23 år och mitt liv förstördes av över 8 års mobbning. Jag hade fel frisyr och byxor. Idag klarar jag inte av sociala situationer, jag kommer aldrig att få uppleva riktig kärlek eller vänskap och jag klarar inte att få jobb då jag inte klarar intervjuer. De jag försöker bli vän med undviker mig och jag blir utstött vart jag än går eftersom jag aldrig fick lära mig normerna. Jag vill dö men kan inte eftersom då skulle mina syskons och min förälders liv förstöras.
Skolan skötte mitt fall mycket dåligt och i slutändan (årskurs 8) fick jag intrycket att lärarna mest började bli irriterade på mig för att jag ”klagade” så mycket. Jag kommer aldrig få ersättning. Lärarna berättade också regelbundet för klassen att jag tjallar vilket ledde till att jag blev ännu mer utstött. Spott och klotter på bänk, böcker, väska samt uppskuren jacka och förstörda handskrivna läxpapper är bara några exempel.
Den 14-åriga pojken som fått skadestånd är, enligt min mening, en HJÄLTE som kommer att hjälpa och ge hopp till tusentals utsatta barn på skolor runt om i landet under lång tid framöver. Skolorna har alltför länge kallblodigt placerat barn på anarkiska skolgårdar och lämnat dom åt sitt öde. Motivet till detta är någon fånig tradition om att barnen själva ska ”lära sig socialt spel” för att passa in i samhället. Om kommunerna vill fortsätta med detta sjuka system istället för att till exempel införa skolpoliser och kameraövervakning (med mikrofoner) så får de ta konsekvenserna.
Jag måste också påpeka att dessa två incidenter som uppmärksammats säkerligen bara användes som exempel för att kunna väcka åtal, och att den faktiska mobbningen definitivt pågått betydligt längre tid med mycket värre brott i det dolda. Skillnaden är bara att fast-tejpningen gick att bevisa.
Åsaskolans offer