Det kan vara berusande med makt. Bokstavligen talat. Har man makt ökar sannolikheten för att bli bjuden på gratis champagne i baren. Eller i alla fall husets vin. Statssekreteraren Schenström lät sig nyligen bjudas på ganska mycket vin av en företrädare för näringslivet. Även om det inte brukar uttryckas så med journalister från kommersiella media. Men inte var journalisten där som privatperson. Det är ju TV4 som tar notan. Och att Schenström var i tjänst har klargjorts med omvälvande tydlighet. 

Av bilderna att döma så tyckte företrädaren för regeringen att det var en lyckad tillställning. Utan att insinuera det som tidigare insinuerades så framstod det klart som att skattebetalarnas företrädare hade en trevlig kväll, på det kommersiella företagets bekostnad. En nota på en tusenlapp är naturligtvis ett billigt pris för en nära relation med statssekreteraren. Även om det nu utvecklades åt ett annat håll. 

Korruption är ett allvarligt problem men inte bara i Burkina Faso eller Argentina, utan även i Sverige. Korruption handlar inte bara om husköp åt domare och ett fett kuvert med dollarsedlar till byggnadsnämnden. Det handlar lika mycket om det regionala bussbolagets chef som bjuder kommunalrådet på julbord, om en flaska whiskey från det globala spritföretaget till chefen för Systembolagsbutiken eller om säkerhetsbolagsföreträdaren som bjuder SL-chefen på nattklubb.

Korruption kan vara en kopp kaffe vid rätt tillfälle. Korrumperande är de åtgärder som påverkar relationen mellan makthavare och allmänheten utanför de fastställda kanaler som finns för sådan påverkan. Ibland kan det vara lika illa med sådan här ekonomiskt understödd vänskapskorruption som med det feta kuvertet med sedlar: De mer subtila korruptionskulturer som kan utvecklas, kanske särskilt i mindre svenska samhällen, är så svåra att genomskåda och att få tillträde till. Det har nog många nyinflyttade entreprenörer i svenska orter upplevt. 

Christer van der Kwast har fått mycket skit för sin förundersökning i Schenström-affären. Det har varit högt och lågt, omvartannat. Mest lågt. En obegåvad person på Expressens ledarsida tog sig till och med för att förlöjliga åklagarens hela karriär. Jag kan förstå att det här kan framstå som problematiskt för pressens företrädare om de trodde att det fanns särskilda bestickningsprivilegier för medias företrädare. Det verkar nämligen som om vissa journalister tror det, att det är mer okej att en reporter bjuder statsrådet på drinkar än om Ladbrokes eller Volvo gör det. Och som vanligt hamnar Journalistförbundet fel och attackerar rättsväsendet som undersöker brottsmisstanken utan att fundera över det för hela kåren farliga i att en journalist, åter igen på TV4, misstänks för ett förhållandevis allvarligt brott. Men även journalisternas gåvor kan naturligtvis vara bestickande. Hela syftet är väl just att skapa en relation med myndighetsutövaren, att få ett bättre läge än konkurrenten, att kanske få information före andra.

Att få en gräddfil till makten. Är inte det alltid mutans syfte?

Jag förstår inte hur någon demokratiskt sinnad person kan vara negativt inställd till att åklagaren undersöker  (se även här)denna historia. Gåvor från enskilda till höga makthavare i tjänst som slutar med omfamningar måste alltid genomlysas. Sedan kanske det i slutändan inte finns anledning att döma någon för brott, men det kan man ju inte veta förrän en undersökning har gjorts. Maria Abrahamsson har rätt (igen): Hur skulle det se ut om åklagarna undvek att utreda anmälningar av det här slaget, där de riktigt höga makthavarna står som misstänkta? 

***

Apropå bias. Christer van der Kwast arbetar på samma enhet som min pappa. Jag har dock aldrig träffat honom, tror jag. Och jag har inte frågat min pappa vad han anser om det här. Men det skall jag nog göra nu.