Sexköpslagen behöver en översyn, menar dess förespråkare. Själv är jag skeptisk mot sexköpslagen av ungefär samma skäl Herbert Hart var skeptisk till förbud mot homosexualitet – jag ser det som ett utslag av paternalism och bristande respekt för individuell autonomi. (Se Lernestedts och Hamdors “Sexköpskriminaliseringen – till skydd för vad?” för en utmärkt analys av sexköpslagen.) Ur ett mer praktiskt, principlöst relativiseande perspektiv ser jag dock inte avskaffandet av denna inskränkning i mänsklig frihet som den mest angelägna arbegsuppgiften. Särskilt inte som prostitution inte sällan hänger samman med en av de vidrigaste brotten, människohandeln (trafficking).

Men ibland blir jag nervös. Fokpartiets förslag om att det skall finnas en kvalificerad form av sexköpsbrottet är en anledning till att jag blir nervös. Än värre blir den föreslagna brottsrubriceringen “köpt våldtäkt” som nämns i dagens DN. Om någon utnyttjar en annan person som är, vilket ofta är fallet vid trafficking-brotten, mer eller mindre förslavad, fången så skall han (eller hon) dömas till ett strängt straff. För det finns det redan lagrum i brottsbalken. Varför kan då inte dessa lagrum användas? Ja, av DN-artikeln att döma så är anledningen att riksdagsledamöterna vill luckra upp beviskraven. Riktigt nervös kan man bli av de i DN citerade uttalandena av förslagets förespråkare.

“- Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det handlar om människohandel när tjejen gråter hela tiden och är inspärrad, säger riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson.”

“Bara språket borde räcka för att en köpare ska ha förstått vad det handlar om, säger Inger Davidsson.”

“Den enda skillnaden från en våldtäkt är att det är någon annan än sexköparen som hotar kvinnan till att gå med på att ha sex, resonerar Johan Linander. “

Det här bådar inte gott. Att köpa sex med någon som pratar ett annat språk skall alltså räcka för att dömas för att “ha köpt våldtäkt”? Då har våldtäktsbegreppet fjärmat sig ganska mycket från sitt kärnområde, nämligen att någon med våld tvingar sig på en annan. Jag kan inte tro att denna urvattning av begreppet på sikt kan vara önskvärd. Graderingarna mellan olika typer av vidrigheter behövs. Genom fortsatt urvattning av begreppet blir de progressiva sina egna fiender. 

Men det är inte det som gör mig nervös. Begrepp är bara en fråga om ord och det är lagstiftaren som har demokratins mandat att bända och förändra begrepp som hon önskar. Ibland blir begreppsbildningen inte så lämplig eller hamnar i konflikt med allmänt språkbruk, men det kan vi leva med så länge lagstiftarens vilja är tydlig.

Betydligt värre är att lagstiftarna i citaten hintar om något slags presumtion för brott. Och detta är en allvarlig principiell fråga, som inte enbart har med sexköpslagstiftningen att göra. Det är en direkt rättstatsfientlig inställning. Ohlssons raljanta uttalande om Einstein – vad menar hon med det egentligen? Jag ser det som en antydan om att en okunnighet om omständigheterna skall kunna bestraffas. Och när det gäller uttalandena av Davidsson och Linander är det väl ganska tydligt att det är just detta som avses. Bevisbördan skall läggas över på sexköparen i vissa fall, eller något liknande detta. Sexköparen skall presumeras ha uppsåt även att våldta. Kan han eller hon inte bryta presumtionen kan han/hon dömas för ”att ha köpt våldtäkt” i de här fallen.

Här finns det tydligen ett brett stöd i riksdagen. Om jag inte övertolkar är detta en obehaglig tendens.